Spaghetti och köttfärssås

24:e maj i år bjöd jag på spaghetti och köttfärssås hemma i vardagsrummet. Gäster var en grupp unga killar med en gemensam faktor – dom gillade gratis mat. Flera av dom var också nyfikna på idén som jag hade gått och ruvat på ett bra tag, nämligen att skapa en träningsgrupp med spelare som ville mer, som inte var nöjda med 3 pass i veckan och gym när man kände för det. Killar som inte var nöjda med tanken på att slå sej in på Sverigetouren, utan ville vinna där och sen ta sej vidare utanför Sveriges gränser. Det som var allra häftigast var att dom flesta verkade förstå vad det skulle innebära med prioriteringar i livet som att gå ner i arbetstid, få fixa tentor utan full tid för plugg, att säga nej till kompisarna när dom skulle ut på stan fredag kväll för att träningen börjar 9 på lördag morgon, gå till gymmet och köra knäböj fast benen säger stopp efter morgonträningen. Jag tror också att flera av dom såg vad jag såg, en unik möjlighet att göra något som ingen någonsin gjort i svensk beachvolleyboll förut. På mötet var 10 killar mellan 21 och 26 år och en farbror som sysslat med beachvolleyboll hela sitt vuxna liv och dessutom lagade ätbar mat. Förutsättningarna fanns onekligen. Den söndagen satte vi ramarna för en grupp som skulle träna 8 pass per vecka tillsammans med ett uttalat mål att nå och prestera internationellt gångbar beachvolleyboll.

Sen dess har ganska mycket hänt. För GBC och för det tänkta teamet var det en fantastisk sommar. GBC dominerade på SM med överlägsna 21 medaljer (näst bästa klubb tog 6), Simon Bohman och Christofer Lewin vann SM-guld, min fantastiska fru Anne-Lie vann sitt andra SM-guld 9 år efter det första och jag lyckades vinna gubb-SM i +35-klassen (15 år efter mitt första guld – då i mixed-klassen). Martin Appelgren vann tourfinalen och vi hade massor med pallplatser på touren. Senast vi hade ett herrlag med den här sortens framgångar i GBC var när vi 2003 “köpte” Adde Gilbertsson och Robban Svensson som egentligen var Stockholmare. Det året vann dom liksom Anne-Lie (då tillsammans med Sofie Andersson) tourfinalen. 2003 och 2015 är dom enda gångerna GBC vunnit tourfinalen, men jag anar att det kan komma fler, och det ganska snart. Ett motto vi kör i gruppen nu är att vi ser till att medaljerna hamnar hos oss först och sen delar vi upp dom. Kaxigt? Jomenvisst, men med en tanke, resten av Sverige behöver bli bättre om vi ska kunna komma ut internationellt. Vi behöver tufft motstånd och en bra tour med många utmanande matcher här hemma.

Simon Bohman har precis blockat hem sitt och Christofer Lewins SM-guld.

SM 2006 med Anne-Lie (då Andersson, numera Rininsland – wohoo!!) och välkända Camilla Nilsson överst.

Förutom sommarens resultat så har gruppen blivit verklighet. I brist på bättre namn (eller att en storsponsor vill köpa namnet) så kallas den WT-gruppen helt enkelt för att vi vill till World Tour. Alla killarna är långsiktiga och tänker sej en satsning på 5 år eller mer. I höst har vi tränat 180 timmar beach och kört 45 gympass enligt schema. Det låter kanske inte mycket, men det är bara på 15 veckor. Räknar vi med vår och sommarträning och räknar över 5 år så kommer vi (utan att räkna egen träning utöver den vi gör ihop eller den ökning av träningsmängd som är planerad) så betyder det att vi till våren 2020 kommer att ha tränat drygt 2300 timmar beach och 625 gympass. Detta precis lagom innan GBC’s drömprojekt om en alldeles egen WT-tävling nere i hamnen lagom till Göteborg fyller 400 år. Förutom all träning kommer killarna att ha spelat en bit över 100 tävlingar och skaffat sej massor av erfarenhet. Totalt sett kommer spelarna ha tränat antingen beach eller fys, eller spelat turnering närmare 3 timmar om dagen varje dag under dom här 5 åren i snitt. Utöver det kommer dom att vara tränare i beachvolley ca 700 timmar, spela uppvisningsmatcher, göra intervjuer och hålla i events för sponsorer och företag. Man kan nog lugnt sammanfatta det med att det är en ganska helhjärtad satsning.

Dom flesta av killarna i GBC’s elitsatsning sen sommar 2015.

Det finns massor av saker jag skulle kunna skriva om. Varför har vi ingen WT-grupp för tjejer? Hur tränar vi specifikt för att nå våra mål? Varför ligger killarna och slappar 10 minuter i början på varje träning? Vad tusan är Esselius-drillen (och vem är Esselius?). Vad hände 1991 när jag och Torgny spelade vår första beachturnering? Hur löser man gruppdynamiken i en grupp där alla är starka individer och tränar tillsammans, men kommer tävla mot varann? Vilket är värst – att bli dumpad av sin flickvän eller sin beachpartner? Vem hoppar högst? Vem har största vinnarskallen? Vem är gladast på träningen? Vilka hinder kvarstår för oss i början av satsningen? Var det vitlök i köttfärssåsen? Hur mycket sand har Linus Frantzich hemma i lägenheten? Varför äter inte Alexander Annerstedt ketchup längre? Vem är Roy Sandblaster? Vilka lag vinner OS 2016 i Rio? Det finns oändligt med ämnen och jag skriver gärna om dom alla. Hör av er med önskemål. Men nu tänkte jag avsluta för denna gången med att tacka en del personer.

Tack Ulf Norman för att du tror på den här satsningen. Hade du inte varit en sådan eldsjäl och visionär inom vår fantastiska sport så hade det här aldrig hänt. Tack Jonas Liberg och Per Ljunggren för styrelsehelgen förra vintern då den här satsningen började ta form. Ibland är det bra att släppa begränsningarna och drömma fritt. Tack Anders Nordahl för att du tror på satsningen och hjälper killarna att jaga sponsorer, det kommer behövas mycket hjälp om drömmen ska bli verklighet. Tack Anne-Lie Rininsland för att du hjälper killarna med gymupplägg och berättar vilka delar av kroppen dom behöver stärka eller bli smidigare i. Tack Kaisa Wallin, Erik Bylund, Josef Buskhe och Jakob Johansson för hjälp med beachträningen. Tack Alexander Annerstedt, Alexander Herrmann, Linus Frantzich, Martin Appelgren, Simon Bohman, Wilhelm Fors, Nejc Zemljak, Christofer Lewin, Adam Nilsson och Viktor Nyström för att ni är dom ni är och att vi gör den här satsningen tillsammans. Ni är idoler allihop och jag bjuder gärna på spaghetti och köttfärssås igen våren 2021 när ni allihop spelar på världstouren.

Det är det här vi tränar för om någon undrade. Världens underbaraste sport.

Mvh, Coach Johan Rininsland