Matchen som avgjorde allt

Vi har vinden kraftig i ryggen, det känns som vårt stöd runt banan har tappat hoppet och åter igen kommer en serve som känns som en kanonkula och viner ner mellan oss. Ess efter ess och det är åttondel i svenska mästerskapen, vad händer?!. Vi har förlorat första set med 13-21 och vi ligger under med ett flertal poäng i början av andra set. Publiken runt banan har börjat förflytta sig till en annan bana i hopp om en mer spännande match och det känns som att ingenting går våran väg.

Jag kollar på Simon och sedan på Peter Lundgren som står bakom baslinan på andra sidan nätet och laddar om för att skicka över ett till bowlingklot. Det är dags för en ¨time out¨, det är vårt enda hopp, något måste vi göra.

Vi sätter oss ner vid sidan av banan och tar ett djupt andetag och påminner varandra om varför vi spelar. Vi spelar för att det är kul och det är ju det vi ska fokusera på.

Vi ställer oss upp, tar ett djupt andetag och ler mot varandra och säger, ¨nu kör vi, nu har vi kul oavsett hur det går, vi har ingenting att förlora¨.

Åter igen kommer en kanonkula som Simon tar emot likt ett spikeförsvar, jag passar så gott jag kan i den starka vinden och Simon smäller ner bollen på parren bredvid Thomas gigantiska block som att det vore busenkelt. Vi vrålar av glädje samtidigt som domaren blåser för sidbyte.

Nu står vi på den ¨bra¨ sidan, då vi har vinden mot oss och vi har ingenting att förlora. Jag servar och innan jag anar det har vi tagit ledning. Simon bjuder på otroliga block och jag springer som en dåre i bakplan. Energin och glädjen är obeskrivlig och nu börjar även motståndarna visa nerver som tidigare spelat som ett ryskt maskineri. Vi vinner andra set med 21-18 och vi fortsätter med samma takt in i tredje och avgörande set som vi vinner med 15-10. Helt otroligt vilken urladdning och vilken glädje! Vi gjorde det!

Efter ett par timmars vila, lite kaffe och ett par risifrutti var det dags igen. På andra sidan nätet står nu våra klubbkamrater Linus och Alex som spelat otroligt bra genom hela turneringen. Åter igen påminner jag och Simon varandra om att vi ska ha kul. Vi spelar matchen med en positiv inställning och ett stort självförtroende och det känns som att allt stämmer. 21-18, 21-12 och vi är i semifinal. Vi är top fyra i Sverige och det känns redan fantastiskt.

Dagen efter står vi på center court och ska spela semifinal och det känns som att inget kan stoppa oss då vi vinner med 21-10, 21-13 och är vidare till final. Är detta ens möjligt?! Final!

Oavsett om vi lovat varandra att ha kul, göra vårt bästa och inte tänka på hur det skulle gå så blev jag otroligt nervös. Adrenalinet pumpade till max och jag kunde inte förstå att vi tagit oss till final.

Jag minns att jag tittade på min hand innan finalen och den skakade som ett asplöv.

Det var fullsatt på skrea, solen sken och det stormiga vädret vi fått känna av dagen innan hade förvandlats till det perfekta. Vi skulle nu möta ett lag som vi förlorat mot 3 gånger under säsongen men även vunnit lika många. Efter tre otroligt känslosamma och fantastiska set är ställning 14-10. Vi har matchbollar. Jag står vid baslinan och ska serva och hör GBCs fantastiska hejarklack skrika ¨Guldet ska hem till Göteborg, Guldet ska hem till Göteborg¨. Vilken otrolig känsla. Efter ett par bollväxlingar blockar Simon ner bollen och vi är svenska mästare 2015. Vi springer runt banan och skriker och det hela känns overkligt. En känsla som jag skulle göra vad som helst för att få uppleva igen. Det som tidigare i turneringen kändes så långt borta var nu ett faktum. Guldet åker med till Göteborg.

Det kändes som att allt släppte efter den där skakiga åttondelsfinalen och jag och Simon fortsatte spela med samma mentala inställning resten av säsongen vilket gav fantastisk utdelning.

Vi vinner toruen i Jönköping helgen efter SM då pressen på de svenska mästarna är stor. Men med samma inställning tuffar vi på och njuter av att ha turen att spela på så hög nivå. Likaså då vi tar oss till final på tourfinalen i Umeå.

Vilken säsong man har fått uppleva och vilken känsla. Jag tror jag har tittat på SM-finalen ca 10 gånger och jag får en varm rysning i kroppen varje gång och vill spola tillbaka tiden för att få uppleva den igen.

Jag har nu insett att beachvolleyboll är en drog för mig. Jag njuter inte av varje träning och det är många gånger jag inte orkar åka till träningen men ändå åker man dit för att göra sitt bästa i sandlådan. Allt detta för att få uppleva känslan av att vinna något stort igen. En känsla som jag har känt när jag tagit mina U-SM guld och framförallt seniorguldet i år. En obeskrivlig känsla.

Efter 2 års inomhusspel med en rysk duktig tränare är jag nu tillbaka för att göra en höstsäsong hos GBC igen. En satsning för att ta sig utomlands och för att få spela med de stora drakarna. Givetvis känns detta otroligt spännande och med ett mål i sikte sliter man ca 18 timmar i veckan för att förhoppningsvis nå dit.

Första steget är att göra ett resultat på Nevza som spelas på hemmaplan till helgen. De bästa lagen i norra Europa ska stångas om titeln och jag är otroligt taggad.

Vi har ingenting att förlora och det ska bli otroligt kul att spela oavsett hur det går.

Om vi inte tar oss till ¨final four¨ som avgörs på söndag så kommer jag garanterat festa till det på lördagen med alla underbara klubbmedlemmar. Det ryktas om bra drag och det känns otroligt skönt att vara tillbaka hos GBC igen. 😉

Vi syns i sanden! mvh Lewin!