Äntligen, en gnutta feghet och en rolig historia!
Efter säsongen 2014 kändes många saker jobbigt.. Säsongens mål, att slå sig in på touren var inte nådda och alla kände till ”tappet” mot Björn Berg på tourstoppet i Jönköping (11-6 i 3e set till 11-15).
Hösten, vintern och halva våren 2014/15 blev första gången jag testade på ”vanlig” volleyboll. Ett miljöombyte som var mycket välkommet.
Säsongen 2015 kom tillslut och jag hade fått ny motivation att slå mig in på touren. En tidig challenger vinst med Josef Pernholm gjorde att målen återigen blev högt satta. Skulle jag ramla ner igen? Eller skulle jag äntligen få slå mig in bland Sverigeelitens beachvolleyspelare.
Något målsnöre i början.. Missade första kvalturneringen till Swedishbeachtour bland annat. Tillslut så kom SBT (Swedishbeachtour) till Göteborg och efter ett ”wildcard” in i turneringen fick jag en liten revansch på Sverigeeliten tillsammans med Adam Nilsson. 5a utav 12 spelande lag.
Poängen från den turneringen och från en 5e plats på SM (med Markus Palm) gjorde att jag kunde vara med och slåss om högsta pallplatsen de sista 2 återstående tourstoppen, Jönköping och Umeå.
Denna gången med Petter Jonsson som partner gav vi oss i kast med alla motståndare på SBT. En 3e plats i såväl Jönköping som Umeå var välförtjänt och jag kan inte vara annat än nöjd med säsongens prestation. Det har givit mig möjligheten att nästa år vara med i SBTs alla stopp samt privilegiet att spela med och mot Sverigest absoluta topp. Det var mitt stora mål dagen efter min allra första turnering för 4 år sedan och det har jag nu nått!
Äntligen!
Tofsen skrämmer mina motståndare!
Nu är målen satta ännu högre och med GBCs satsning på ett gäng unga killar samt drivet vi har att bli bäst så är det ingen annan än vi själva som sätter gränser.
Feghet!
Under 2015 liksom 2014 spelade jag med många olika partners. Jag har gjort många besvikna och själv blivit sviken flera gånger. En önskan att få spela med den bästa kommer nog alltid finnas men jag vet nu att ett par som håller ihop under längre än 2 turneringar blir starkare än ett helt nyformat lag. Men inget ont som inte för något gott med sig, för samtidigt har jag fått lära mig förstå många olika slags personer. Inte särkilt grundligt kanske, men ändå. Vad triggar dem? Hur får jag just denna personen att prestera så bra han kan? En styrka som jag tar med mig inför den spännande dock avlägsna säsongen 2016 :)!
SBT GBG med Adam.
En rolig historia
Livet som beachspelare är inte alltid ett glamoröst liv. Mycke tid spenderas på att hitta billigast möjliga resesätt. Ett exempel är min resa till Umeå för att spela en Challenger med Björn Berg.
Nattåg blev resevalet (väldigt bekvämt sätt att resa) men på vägen mot Umeå fanns bara damhytter och sittplatser kvar.. Att behöva sitta upp hela natten i cirka 10 timmar var ingen bra uppladdning ansåg jag. Så.. Damhytt bokades..
Först vid 3e stoppet kom första medresenären in i hytten. Aldrig har en dörr öppnats med sådan försiktighet. Jag drar snabbt täcket upp till halsen och försöker se ut som om jag hör hemma där.
Men i dörren står en annan man!
Våra ansiktsuttryck måste sett rätt roliga ut.. Förvåningen var total. I vanlig svensk anda så sa vi självklart inte ett ord till varann om damhytten (eller om något annat för den delen). Och efter den sedeskrävande ”nicken” med huvudet la han sig i sin säng.
Väl framme i Stockholm klev sista medresenären på. En kvinna.. Två män, övertygade om att de på nått sätt visst bokat en herrhytt ligger barbröstade i kalsonger på sina små sängar med varsin laptop.
Jag kollar upp lite nonchalant förberedd på att dela ut en ny sedeskrävande ”nick”.
Göteborg beachvolley club
Syns i sanden
// Herrmann