Internationellt spel, SM-fiasko, Tourguld och en ljus framtid

Otroligt hedrande att få leverera detta första inlägg i denna fantastiska blogg!
På agendan idag står mitt beachvolleyår 2015. Men, jag ska även blicka framåt och berätta lite om vad som denna vinter väntar ett gäng GBC-killar som bestämt sig för att bli riktigt bra på beachvolley. Enjoy!

Foto: Jakob Birgersson

26 januari 2015. Efter att ha spenderat betydligt många fler timmar på gymmet än i sanden under perioden september-januari sätter jag mig äntligen på ett flyg till Rio de Janeiro för nästan tre månaders träningsläger. Någon mil utanför Rios stadskärna, i Barra da Tijuca, hade jag och partner Barrefalk fått möjligheten att träna på beachvolleyakademin Instituto Evokar.
Brasseträning är slitsam, med högt tempo och tusentals repetitioner. Och det underlättar inte att temperaturen snuddade vid 40 grader vi ett flertal tillfällen.  Efter bollpassen hade man ofta en lätt illamående känsla och benen kändes som cementrör. Då återstod ”bara” cirka 40 minuter sandfys av morgonpasset… Men det gav resultat, inte minst fysiskt.

Sommaren 2015 var jag i mitt livs form både styrkemässigt och konditionsmässigt. Man vande sig sakta men säkert med värme och tempo. Och i takt med att nyansen på vårt skinn mörknade så började vi prestera bättre och bättre i sanden. De lag som vi varit chanslösa mot i början kunde vi efter några veckor ge en ordentlig match.  Det är helt otroligt att träna i Brasilien. Man får verkligen ut mycket av sin träning och allt är oerhört effektivt. Det var fullt fokus på mig och Martin under varje träning. Förutom en tränare fanns även alltid bollkalle, servare, personer som stod och slog på oss från pall samt ett lag vi sparrade mot på andra sidan nätet. En helt otrolig lyx som brassarna är bäst i världen på att erbjuda. Det är en häftig träningsatmosfär som jag verkligen rekommenderar!

Spel på Ipanema. Foto: Malin Linde

Elva veckor i Brasilien gick fort, och efter det gick flyget till Spanien. Två veckor som instruktör på Beachcamp i Gandia väntade. Mycket internationell sparring mot spelare från bland annat Slovenien, Tyskland, USA, Australien och Österrike var riktigt givande. Efter att ha spenderat otaliga timmar på beachvolleyakademin i Brasilien var det skönt med lite miljöombyte. Det var även bra med lite vindträning för oss som tränat på ett väldigt vindskyddad område i Brasilien. Det enda problemet var att vi var lite ovana vid så lågt tempo under bollpassen 🙂 Efter Spanien var försäsongen slut och tävlingssuget var nu obeskrivligt!

Rivieran

Vi inledde säsongen med ett par internationella tävlingar i Lettland, Österrike, Norge, Danmark och Finland. Målet var att skaffa sig internationell erfarenhet och det gjorde vi verkligen. I Lettland slog vi ett av de bästa finska lagen och förlorade sedan mot Schweiz i matchen om att kvalificera sig till huvudrundan. Trist, men det var ändå ett bra resultat för oss i vår första CEV (europatour). Trots att det inte blir så många matcher om man åker ut i kvalet så kan man alltid träna mot väldigt bra lag och se bra beachvolley.

På grund av att vi prioriterade internationellt spel så missade vi tyvärr två deltävlingar på Swedish Beach Tour. Inget vi ångrar, men alltid kul att spela på hemmaplan så klart. Av de fyra tävlingar vi spelade på touren vann vi två. Godkänt, men man vill alltid ha mer.. Bottennappet var så klart SM där vi slutade 9a. Cementgolvet på Skrea strand verkar inte passa oss så bra, inte heller den lynniga vinden. Bättre är vi i Umeå och det var en grymt härlig känsla att två veckor efter SM ta revansch på sverigeeliten. Mitt första tourfinalguld kunde inte ha smakat bättre!

Foto: Johnny Vedberg och Simon Brandén.

Vi hann även med att testa på världstouren veckan efter tourfinalen. Gran Slam i Olzstyn, Polen. Sjukt inspirerande känsla att vara på samma scen som de bästa i världen, och jag tog med mig massa intryck och erfarenheter från det. Tyvärr blev det endast en match, men känslan var inte alls att vi blev utspelade. Snarare att man bara är ovan att spela den typen av matcher mot så stabila lag. Hade vi bara fått vänja sig vid de sammanhangen så skulle matchbilden vara en helt annan.

Senaste tävlingen var NEVZA i Oslo. En 5e plats är godkänt och vårt bästa resultat denna säsong. Vi förlorar en riktigt jämn match mot turneringens silvermedaljörer, 19-21, 19-21, och denna gång var det verkligen frustrerande nära.

Några tävlingar återstår i år och vi får se vilka jag spelar. Förhoppningsvis får vi se NEVZA i Beach Center, det hade varit riktigt kul! Planen är att även spela en eller två världstourtävlingar innan nyår, kanske i Turkiet, Quatar eller Sydafrika. Någon av dessa lär det i alla fall bli om resebudgeten tillåter! Just nu dras jag dock med en infektion i hälen som gör att jag missar någon veckas träning framöver. Orsaken: ett skoskav. Overkligt men sant. Akta er för trånga skor gott folk! Antibiotika och 16 timmars högläge per dygn borde dock göra susen.

Snart i sanden igen! Foto: Johnny Vedberg

Det har verkligen varit en svängig säsong. Dels sett från ett reseperspektiv då jag tränat och tävlat i över 10 länder, samt spenderat över fyra månader utomlands i beachvolleysammanhang. Men också från ett resultatperspektiv, det har verkligen varit höga toppar och djupa dalar. Och så kommer det antagligen alltid att vara. Man strävar efter att prestera bra i alla tävlingar, vilket är ett fruktansvärt svårt (om inte omöjligt) mål att uppnå. Jag är otroligt glad över att jag fick vinna Tourfinalen, den segern kommer jag tänka på under tuffa boll- och gympass i vinter. Jag är också glad över att jag äntligen kommit iväg och testat på spel utomlands. Det är där siktet nästa säsong ligger. Samt att jag vill ha det där jävla SM-guldet.

Slutligen. GBC blev en riktig stormakt på herrsidan detta år, och om inte de andra klubbarna ändrar något så är jag ganska övertygad om att vi kommer att behålla den positionen kommande år. Det som händer i vinter i Beach Center är otroligt spännande. För första gången någonsin i Göteborg (och i Sverige?) finns det en grupp på cirka 10 spelare som verkligen kommer göra allt för att bli bäst. Johan Rininsland är mannen bakom detta och jag är otroligt tacksam för att han tror på mig och de andra i gruppen. Vi har de tränare som vi tror kommer kunna göra oss till de bästa spelarna, och vi har ett program som vi tror är tillräckligt omfattande och bra för att nå världstoppen.  Vi har ett mål och en vision och vi är beredda att lägga ner de timmar som krävs, men framför allt så har vi en klubb som står bakom oss till 100 procent! Förutsättningarna kunde inte varit mycket bättre än så. Det kommer att bli mycket sand, svett och tårar för oss i vinter, men också mycket glädje. Hoppas att så många som möjligt vill följa vår resa. Och om någon undrar något eller vill ha lite tips inom beachvolley så vet ni var vi håller hus i vinter.

Vi ses i Beach Center!

/Äpplet

P.S.

Årets höjdpunkt… Tourfinalguld. Glädjetårar efteråt och en magisk bankett med alla härliga polare gör den dagen till en av de bästa någonsin.

Årets besvikelse… SM. Vårt resultat sög, men Falkenberg har tappat stinget vad gäller arrangemang av SM också. Sorry Falkenberg, men finns det ingen annan?

Årets nykomling… SBT i Göteborg. Bästa deltävlingen enligt mig. Allt man behöver finns i och utanför Beach Center!

Årets mersmak… Internationellt spel. Blir mer sådant i framtiden kan jag lova!

Årets mat… Vegetariska hamburgare. Ändrade min kost åt vegetariska hållet detta år. Är väldigt nöjd, gör det du också (nej, du behöver inte oroa dig över proteinbrist)!

Årets hashtag… #gbcfamiljen. Ska använda den flitigare i fortsättningen Talar!

Årets OBS… Ignorera inte skoskav! Det kan ge oväntade effekter kan jag lova…

Göteborg Beachvolley Club