Månadens profil – Johanna Sjöström
Denna månads profil är Johanna Sjöström, en färgstark profil i klubben som nu jobbat sin sista dag på GBC Kansli. Johanna har varit medlem i GBC sedan 2014 och har jobbat med klubbens verksamhet sedan 2016, men nu är det alltså dags för henne att gå vidare med nya utmaningar, så vi passade på att ställa några frågor till henne.
Hur kommer det sig att du hamnade hos oss på Beach Center/GBC?
Jag är egentligen fotbollsspelare i grunden och började spela lite beach på skoj med några i laget, för som sportnörd roar man ju sig med att utöva andra sporter än sin huvudsport. 😉 Jag blev kär i beachen och ville ha mer och började i nybörjarträning där jag träffade en tjej, Malin Nilsson, som ville spela seriespel med mig, och vi bara spelade och spelade som galningar och ville aldrig gå hem från Beach Center. Hon är för övrigt en av mina finaste vänner i livet nu, och sådana har jag träffat en hel del genom beachen. Jag och Malin var även väldigt engagerade i klubben och arrangerade egna turneringar, höll i quiz på After Beachen, var med som funktionärer på tävlingar, var alltid med på Fixardagen osv. En dag frågade GBC och jag ”chans på varann”, jag hade precis tänkt fråga om det inte fanns något ledigt jobb för mig när VD:n Uffe frågade mig om jag inte skulle vara intresserad av att jobba här. Så det var inget att tveka på, det måste ju varit menat! 😀
Vad har varit det bästa med att jobba med klubbens verksamhet?
Att få träffa så fantastiskt många härliga människor. Och att få möjlighet att på arbetstid bry mig om och hjälpa människor få en bättre tillvaro (fysiskt/psykiskt/socialt/utveckling) – dels genom våra olika integrationsprojekt, dels genom att starta upp det underbara gänget med 65-plussare, dels genom att finnas som stöd för våra fantastiska juniorer.
Vad kommer du att sakna mest med jobbet nu när du går vidare? Och kommer kommer du att fortsätta att spela beachvolley?
Det fina med att sluta jobba på ett sånt här ställe är ju att jag inte behöver få någon separationsångest egentligen, för jag kommer ju komma hit hela tiden ändå, men istället för att jobba ska jag bara leka med kompisar. 😀 Jag kommer ju fortsätta spela seriespel (med ännu en nyfunnen vän <3), spela turneringar, boka bana med kompisar, hänga i publikhavet på stora arrangemang och vara med på aktiviteter som en vanlig medlem. Jag kommer kanske vara nästan lika mycket på Beach Center som tidigare, bara det att det blir en förskjutning i tiden, och aktiviteten.
Vilket är ditt drömresmål och varför?
Jag har hittills inte haft någon längtan till exotiska resmål, jättestäder, turistparadis eller att åka tvärs över hela världen, av flera skäl. Jag tycker det är fantastiskt fint i Europa och återvänder gärna till favoriter som Korfu, Korsika, Dalmatien (som jag ska flytta till när jag blir gammal), södra Frankrike, Schweiz (där jag bott), alperna (där jag också bott) mm. Efter att ha varit på en ljuvlig resa i Tropea, i Kalabrien, och sett massa bilder och filmer från olika delar av italienska kusten så är min drömresa nu att tågluffa längs med havet runt hela Italien. Gärna med stopp på små gömda smultronställen, på vingårdar med gött vin, och massssssa drömmiga badställen. Har du tips på ställen/aktiviteter så hör av dig till mig! Sen skulle jag faktiskt också vilja åka till Finland, för där har jag inte varit ännu, och det är ju dumt när det är så nära!
Berätta någonting om dig själv som ingen av oss känner till.
Att berätta nåt ingen känner till blir för mycket avslöjande av eventuella hemligheter, men det har jag förvisso inte så många ändå. Jag är väldigt öppen med mig själv, mitt liv och mående, och tror att det hjälper både en själv och andra när man pratar om saker istället för att spela överlycklig och perfekt. (Förvisso en metod som behövs för ens egen skull för att orka med tillvaron ibland, ”fake it ’til you make it” är en devis som jag lever efter, samtidigt som jag är öppen med känslor och problem.). Jag har större delen av mitt liv kämpat med varianter av de flesta former av ångest (GADD, social fobi, hypokondri, panikångest, prestationsångest, separationsångest, beslutsångest, förväntansångest osv osv ) och ett av problemen som förstärker dessa tillstånd är känslan och tron att man är ensam om det, vilket vi inte är!!! Jag är väldigt glad att jag hanterat detta och mår så bra idag, då vi lever i en tid där vi blir bombade av folks uppmålade perfekta liv på social media, vilket gör det ännu värre när man mår dåligt. Vi ser ju inte vad folk kämpar med bakom maskerna, att vi alla bär på bekymmer och svårigheter av olika slag. Därför ser jag det som avgörande för egen och andras del att vi motarbetar stigmatiseringen av dåligt mående, diagnoser och annat helt normalt som gör att vi upplever oss som fel och konstiga, för vi är banne mig knepiga hela bunten, på massa olika sätt. 😉
Vi tackar Johanna så mycket för denna avslutande intervju och önskar henne stort lycka till med sina nya utmaningar.