Hälsning från Falköping

För er som inte känner mig så heter jag Linnea Bengtsson och har hängt i hallen sen jag var 3 år. I den gamla hallen lekte jag med dinosaurier i sanden och på mitt första beachvolleyläger fångade Kristofer Winberg och jag ödlor i Alanya. Min brorsa Hampus bollade med mig innan jag började skolan och jag började träna i GBC som tio-åring.

Nu är jag 16 år och har vunnit 2 junior SM guld, ett silver och ett brons. 2014 tog jag SM-guld i U17 klassen med Linn Hellgren. Målet 2015 var att försvara vårt guld.

Mitt år har bestått av upp och nedgångar. Före jul tränade jag volleyboll och beachvolleyboll och hade bestämt mig för att söka till Riksidrottsgymnasiet i volleyboll i Falköping. Efter uttagningen på RIG visste jag att det var det jag ville. I flera veckor väntade jag det brev, som skulle avgöra min närmaste framtid.  När jag kom hem en dag låg brevet på bordet.

Jag rev upp det – jag kom inte in!!!

Jag skrynklade ihop brevet, kastade iväg det och blev fett förbannad, besviken och ledsen. Jag kände att jag inte fick ut något mer av volleybollen, så jag ställde volleybollskorna på hyllan och satsade mer på beachen än någonsin tidigare. Vårterminen gick otroligt bra och jag tränade mycket, lite för mycket tyckte min axel. I februari fick jag mail om att en plats på RIG blivit ledig åt mig och jag var skeptisk, men tog chansen att börja där. Hela vårterminen och sommaren var beach det enda, som fanns i mitt huvud. Jag och Linn var på läger utomlands och hemma. Läger avlöstes av turneringar och vice versa. Eftersom Linn bor i Södertälje, så har jag spelat med många olika partners under våren och sommaren.

I början av sommaren blev jag kallad till uttagning till juniorlandslaget i beachvolleyboll. Det gick så bra på uttagningen att jag nästan vågade tro att jag hade en chans. I nästan en månad väntade jag på beskedet, i hopp om att få ett mail där det stod: Grattis!, men icke. Efter beskedet, som gjorde mig väldigt besviken bestämde jag mig för att bevisa att jag är en riktigt bra beachvolleybollspelare.

Så kom då den viktigaste veckan för mig på hela året, som jag längtat till, SM på Skrea strand. Linn och jag bestämde oss för att inte ställa upp i U21, utan att satsa på U19 och U17. I två dagar gled vi runt på stranden och laddade inför fyra dagars spel. Så kom U19 turneringen och det blåste riktigt bra. Det gillar vi! Vi lyckades ta en bronsmedalj, vilket vi var väldigt nöjda med. Sedan var det dags för vår åldersklass. Det var nervöst, eftersom vi var förstarankade och alla tog för givet att vi skulle vinna. Det gjorde att vi kände mycket press på oss, samtidigt var det härligt med stödet från vår grymma GBC klack. Vi gjorde väldigt lite misstag under hela turneringen och spelade smart och säkert. Vår rutin, ja vi har ju spelat länge både Linn och jag, ledde till en stabil seger. Allt var underbart! Vi hade lyckats att försvara vårt SM-guld!

Efter sommarlovet var det dags att måla köksmöbler, packa stekpannor och kläder och flytta hemifrån. Jag flyttade till Falköping för att börja på RIG. Jag delar lägenhet med en go göteborgare och en glad skåning, samtidigt som 12 andra tjejer och 15 killar från hela landet blev mina nya grannar och vänner. Ny skola, nytt hem, ny sport= nytt liv. Jag stormtrivs!

I volleybollen är min position oftast libero, specialist på försvar. Golvet är helt annorlunda mot sand, det har jag märkt tydligt när jag slänger mig, jag är full av blåmärken. Tuffa och bra träningar 9 gånger i veckan, match på helgen, gymnasie med läxor och krav, det är tufft, men jag kämpar på. Jag ångrar ingenting. Detta är det bästa jag gjort! Trots alla bra saker med RIG saknar jag beachvolleyboll, GBC, Göteborg och mina vänner. Men jag kommer tillbaka, det lovar jag!

Framtiden är lite oklar, som den ska vara när man är 16 år. Det jag vet än så länge är att 2016 kommer att bli en bra beachsäsong. Linn och jag kör på och vi satsar på U18 guld till sommaren!

//Linnea Bengtsson