Boka bana
Bli medlem

Elitbloggen

Team GBC mot WT : inför år 2

Det är många som har varit snälla nog att gratulera och berömma satsningen Team GBC mot WT. Det har varit en unik satsning ändå från början med så många unga killar med såpass hög nivå från början och med en sådan vilja att träna mycket och utvecklas till dom fantastiska beachvolleybollspelare dom är. Killarna har tränat 8 pass per vecka från september till juni varav många pass dessutom varit långa 3-timmarspass. Jag har varit med som tränare på 8 av 12 timmar planerad beachträning varje vecka. Det har varit ett år fyllt av hård träning, slit med att få ihop vardagen med jobb, skola, familj, flickvän, kompisar. Det har funnits en frustration i gruppen över att fler saker inte fungerar. Vi har haft för lite resurser, inte tillräcklig spetskompetens, inte tillräckligt med sömn, inte tillräckligt med sponsorer, inte tillräckligt med struktur. Det har bitvis varit ordentligt tufft, både för killarna och för mej. Men vi har tränat på, bitit ihop och peppat med målet i sikte.

Jag är otroligt stolt över det vi har åstadkommit under första året med satsningen. Alla killarna är starkare och mer uthålliga än nånsin och alla har ökat sin nivå i grundspelet väldigt mycket. Alla 9 killar är betydligt mer stabila i mottag och pass vilket dom flesta nog håller med om är grunden till att lyckas som beachspelare. Vi har haft minst en spelare ur Team GBC mot WT överst på pallen på samtliga SBT (utom SM) under 2016. Sug på den lite. Det är ganska bra. På rankingen har Teamet platserna 1, 2, 4 och 7 av topp 10. Sämst rankad är rankad 21:a individuellt i Sverige. Det är ganska bra. 9 av dom 21 bästa spelarna i Sverige har varit med i Teamet.

Vad händer nu då? Höstterminen har redan börjat och träningen är i full gång. Satsningen fortsätter med en del förändringar. Wille Fors tar efter noga övervägande ett steg tillbaka i satsningen och väljer en mer normal satsning i elitgruppen. Han är långt ifrån färdig som beachspelare men gör ett moget och klokt beslut i att prioritera även annat i livet. Viktor Nyström tar paus från hårdträningen för att bilda familj och även i hans fall har vi verkligen inte sett det sista eller bästa av honom som beachspelare än, men återigen ett genomtänkt och klokt beslut. Christofer Lewin got an offer he couldn’t refuse från Falkenbergs inomhuslag. Han kommer träna och spela med elitseriens bästa lag och kommer säkert att utvecklas mycket både för volleybollen och beachvolleybollen. Vi får se hur länge han klarar sej utan sand mellan tårna 6 dar i veckan. Adam Nilsson planerar att lägga ännu mer tid i gymmet och minska tiden i sanden för att pröva nya sätt att nå framgångar framöver. Han kommer troligen tillbaka i beachträning med gruppen redan till våren.

Kvar i gruppen är alltså Alexander Annerstedt, Alexander Herrmann, Linus Frantzich, Martin Appelgren och Simon Bohman. Dessutom tillkommer Ludvig Simonsson som packar kappsäcken och flyttar ner från Umeå för att få hänga på BC och träna med Teamet. Ludde har varit ett intressant namn några år och kanske flytten till Göteborg kan vara det som behövs för att ta nästa steg. Joel Larsson får en fin chans att utvecklas då han får en plats att träna med Teamet på dom 2 morgonpassen. Joel har alla chanser att få en raketbana på sin utveckling om han går in för träningen med den vilja och intensitet som jag tror han kommer göra. Totalt sett är det en fantastisk grupp spelare och människor som garanterat kommer fortsätta pusha, peppa och utvecklas tillsammans.

Jag kommer inte att vara med som ansvarig eller som tränare under andra året av satsningen. Under slutet av året har det visat sej att jag och en del av gruppen har dragit åt ganska olika håll när det gäller till exempel mental träning, vissa delar av teknik/taktik och kanske även kring hur jag tänker att man behöver styra och lägga upp livet utanför beachplanen för att lyckas. Jag har därför tagit beslutet att ta en paus och laddar batterierna inför kommande utmaningar. Jag har lärt mej mycket i processen och en av dom viktigaste grejerna jag tar med mej är hur otroligt noga det är att etablera vägar för en rak, ärlig och öppen kommunikation.

GBC letar i nuläget efter en tränare och killarna kör under tiden på delvis själva. Vad jag vet är Jonas Liberg klar för ett pass i veckan och Erik Bylund troligen för minst ett pass. Jag kommer följa satsningen och allt som händer i GBC med spänning som vanligt och återkommer mer än gärna som tränare eller mentor åt någon grupp eller några spelare, men nu ska jag ha paus i alla fall under hösten.

Jag vill passa på att tacka Uffe Norman, Anders Nordahl och Anneli Friborg som engagerat sej i satsningen med betydligt mer engagemang än vad som krävs i deras olika roller. Utan er positiva inställning hade det varit väldigt svårt att få till den här satsningen överhuvudtaget.

Mvh, Johan Rininsland

Hemligheten

Det är årets första turnering och ställningen är 13-10 till motståndarna. Jobbigt läge? Det är en challenger inne i hallen, egentligen ingen viktig turnering, men du spelar med ny partner och har fått all serve. Du hade svårt att somna igår kväll av någon anledning och har svårt att tagga igång. Det är dagens andra match och i den första vann ni knappt efter ganska dåligt spel. Tyvärr gick matchen mellan dom andra 2 lagen helt fel och förlorar ni denna har alla slagit alla och ni kommer åka ur gruppen på bollskillnad. Det vore ruskigt pinsamt, ni har ju tränat så hårt och dom ni möter tränar max en gång i veckan. Tanken var att ni skulle vinna turneringen, eller åtminstone gå till final. Axeln ömmar lite. Motståndarna gör sig redo att serva igen. Den förra var en nätrullare som du inte hann fram på. Glömde jag säga att det är 3:e set? Fasen – tänk om ni åker ut i gruppen nu – då riskerar ni att få skitlite poäng i period 1. Tänk om vi bränner chanserna att få spela touren redan nu. Domaren sätter pipan i munnen.” (mer…)

Videohälsning från Sunsation Beach!

En (lång) hälsning från soliga Sunsation Beach i Spanien! Vi ber om ursäkt för vår kameraman som inte förstod att ansiktena skulle vara med! Men njut av en guidad tur, lägesrapport och en liten videosnutt från träning!

Vi har det gött! GLAD PÅSK!

 

Musik

Hej allihopa! Jag tänkte skriva lite om musik. Som vissa av er vet så är metal/hård rock min favorit musik stil. men tyvärr så delas inte den åsikten av så många i min omgivning. Ända sen jag började lyssna på den underbara metal musiken så har mina föräldrar och syskon klagat varje gång jag har spelat min musik för högt.
     Till och med nu för tiden finns det folk som säger att de inte klarar av musiken jag gillar. Till exempel så klagar min flickvän när jag spelar min musik i bilen. Som ni förstår är det inte lätt! Och sen några veckor sedan så har vi i WT gruppen fått en egen spellista till våra morgon träningar på måndagar och fredagar. Det gjorde mig väldigt taggad att få ha lite hårdare musik som taggar mig lite extra när man är lite seg på morgonen.
     Eftersom bara Herrmann är den enda i gruppen som också lyssnar på lite hård rock så tänkte att jag inte väljer de allra hårdaste låtarna jag ville ha på listan. Även om jag tog lugnare låtar så fanns det några som inte gillade min musik stil. Men när jag väl får höra de låtarna jag har valt på träningarna så spelar det ingen roll. För när musik som jag gillar spelas när jag spelar beach så blir jag så glad, trots att många tror att min musik bara handlar om att döda (vilket den inte gör).
   Det är det som är så bra med musik, den kan göra alla situationer bättre!
   Ha de gött! /Limpan

Hola!

Hoppas ni alla har det förjävligt i Sverige och att det är snuskigt kallt där hemma 😉

Här i Las Palmas på Kanarieöarna har vi i snitt 25grader med en stor underbar sol som älskar att titta fram. Så för er som undrat var Annerstedt/Lewin håller hus i Seriespelet så är detta svaret på den frågan.

Vi ville börja spela utomhus lite tidigare i år. 16:e mars kommer vi att komma tillbaka så vi har ett bra tag kvar i värmen och kommer hem någon månad innan säsongen ska ta sin början. Vi har åtta bollpass i veckan varav vi kör ca 40% av dem hoppfritt där vi bara nöter mottag och pass. Sen har vi tre gympass på det så det är ganska likt träningsschemat vi haft där hemma i Göteborg… Fast lite varmare såklart.

Jag och Mr.Show Lewinsky har en liten videohälsning till er som följer oss i WT-Gruppen.

Titta och njut

Ciao!

Never skip leg day!

Hej alla!

Nu var det min tur att skriva här på bloggen igen, och det var ju ett tag sen. Det jag tänkte ta upp i dagens inlägg är gymmet, vikten i att gå dit, samt lite tips för att få det att bli av. Nu kanske ni tänker: “Va?! Ska spinkige Wille skriva om gymmet? Han kan ju inte ens bänka 100…” eller “Jag tänker inte ta emot tips från nån som spänstar sämre än en sälkut”. (Om ni tänker i så hårda banor så blir jag faktiskt lite ledsen, jag har faktiskt bättre spänst än de flesta sälar, och sååå spinkig är jag inte)

Men nej, jag är inte den starkaste i klubben, i gruppen eller ens i mitt lag (Håkans vader!!). Däremot så vet jag vad som kan hända när man inte tränar ordentligt på gym, och jag vet hur mycket bättre det kan bli bara av komma igång. Jag har haft ont i min rygg under många år, och aldrig riktigt lyckats bli av med det. Jag har stretchat extra mycket eller kört lite rygglyft i perioder, men det har inte riktigt gett något. I takt med att jag spelat mer och mer volleyboll, har ryggen blivit långsamt sämre. I september 2015 fick jag ryggskott för första gången, och bara två veckor senare var det dags igen. Det kändes fjantigt att som 21-åring åka på ryggskott, men det var ju mitt eget fel. Nu, ca 5 månader senare, mår min rygg rätt bra. Bättre än på länge, och detta trots att jag tränar 6 dar i veckan, och anledningen är såklart att jag till slut börjat bli stark och stabil i ryggen. Den är långt ifrån perfekt, jag har fortfarande ont ibland, men det är så mycket bättre än innan.

Nåja, nog om min rygg. Det här ska inte handla om hur synd det har varit om mig, hur ordentlig jag har varit som börjat träna ordentligt, hur bra jag mår nu, bla bla bla. Det är ingen stor grej. Det handlar i mycket större utsträckning om hur DU som läser detta skulle påverkas av att gå till gymmet lite oftare. Vill du springa snabbare? Gå till gymmet. Vill du hoppa högre? Gå till gymmet. Vill du slå hårdare? Gå till gymmet. Vill du bli bättre, friskare och känna dig som en superhjälte? Go to the fucking gym!

Vi har ett superfint gym i Beach Center, som dessutom är nästan gratis när man tränar beachvolley. Jag kan inte priserna i huvudet, men att det är billigare än alla andra alternativ är säkert. Dessutom så är man ju redan i hallen någon dag i veckan, eller hur? Trots att det är ett fräscht, billigt, och tillgängligt gym så är det sällan fullt. Det är oftare tomt. Något måste göras åt detta, så nedan kommer lite tips för att komma igång med gymmandet!

1, Ta med en vän, en kollega, en lillebror, en farmor eller vad som helst. Det är alltid roligare att vara fler. Taggar man varandra lite så orkar man köra längre, och det blir inte så himla tråkigt. Och man får fjanta på gymmet.

2, Kör inte för långa pass i början. Det är mycket bättre att köra 30 minuter efter träningen än att ha ett 2-timmarspass planerat, som man sedan hoppar över för att det är skitjobbigt och man vill hem till soffan.

3, Om man är osäker på bra övningar eller teknik, så fråga någon som kan. På Beach Fitness (som gymmet heter), finns det massor med folk som har bra koll på sina grejer, och som dessutom inte har något emot att hjälpa till. Det värsta som kan hända är att man får ett nej.

4,Gör regelbunda tester. Det som ger mer tagg att gå till gymmet än något annat, är känslan av att det gör skillnad. Man blir starkare. Testa dig själv en gång varannan månad, skriv ner hur tungt och hur mycket du orkade och jämför med tidigare. Kul!

5,Skaffa en bra app! Det finns hundratals bra appar för att hålla koll på träning. Skriver man in det man gör i telefonen så blir det svårare att fuska.

6, Sist men inte minst, om inte något av detta funkar, så hitta ett sätt som gör det. Det viktigaste är att det blir av.

Jag inser nu att detta för många är old news. Jag inser också att det här blogginlägget förmodligen kommer göra att jag i framtiden får skriva kolumnerna på Special K-paketen. Det spelar mig ingen roll. Det här är nåt som 90% av befolkningen behöver höra, och om det inte går in nu, så kanske det gör det nästa gång nån säger det till er. För mig tog det 4 år från första gången en tränare sa åt mig att gå till gymmet några gånger i veckan, tills det verkligen blev regelbundet. Gör inte som jag och slösa bort 4 års styrka. Vi ses på gymmet ikväll!

Wilhelm Fors

Beach på tuben !

Då var det Torsdag igen!
Torsdag brukar vara en dag utan egen beachträning. All tid på eftermiddagen går åt att coacha ett gäng träningsgrupper samt gymma. Så när man inte får spela någonting själv på en hel dag så är det lätt hänt att man tittar förbi youtube på kvällen innan läggdags för lite volleybollgodis.

På youtube finns en uppsjö med härliga matcher, dueller, anfall och häftiga försvar som är värda att se om man gillar beachvolley.

Ofta skriver någon av grabbarna i våran gruppchatt : Hey killar, denna matchen måste ni se !

Så nu delar vi med oss av några smällkarameller som ni läsare får njuta av på bästa sätt 🙂

En given höjdpunkt är tredje set från OS-finalen 2008. Dalhausser visar vem som bestämmer!

https://www.youtube.com/watch?v=EHkN8VA9lRM

En riktigt sjuk boll 22.52 in i denna match från VM i sommar. Matchen är inte så spännande men just den duellen är verkligen sevärd !

https://www.youtube.com/watch?v=zkvy5bTnTgU

Kan också vara kul att spana in denna matchen från ”back in the days. ” Denna matchen rekommenderas av våran coach Johan Rininsland. Kul att se Lucena / Dalhausser prestera tillsammans redan då men här gör de märkvärt mycket mer misstag än nu. Grabbarna har tränat på bra 😉

För övrigt så gör legenden Stein Metzger en grym match !

https://www.youtube.com/watch?v=8xKcMe7ldsA&feature=youtu.be

Som avslutning så kommer ett klipp på inomhusspelaren Jens Ahremark. Inspiration till alla som sliter häcken av sig på gymmet för att nå högre i sanden. Detta blocket skulle inte jag vilja möta !!!

http://www.worldofvolley.com/News/Latest_news/Othercountries/63927/crazy-vertical-jump–guy-stays-up-in-the-air-video.html

Finns såklart mycket mer som är skoj att se men detta räcker för nu 🙂 enjoy !!!

/ Adam

Gymintro

Arvingen och Team Herrmann/Nilsson showing you the ropes.

‘Nuff said…

Ciao

Presentation av den nya håriga killen + lite smått och gott.

Hej alla beachlovers.

Det är alltså jag, Viktor Nyström, som är den nya killen i gruppen.

Så nu är det dags för mig att blogga lite och presentera mig lite tänkte jag, och efter helgens bravader så känns det som att det är, minst sagt, på tiden att det sker. Mer om det senare i inläget men några fattar säkert redan nu. . . .

Detta inlägg inlägg kommer kommer kunna uppfattas som att jag är bitter, men jag säger det redan nu, det mesta är sagt med glimten i ögat :).

Jag är alltså en liten hårig kille på 25 jordsnurr som valt att viga mitt liv åt beachvolleyboll. Jag är uppväxt i en pytteliten håla utanför Örebro som heter Sköllersta. Dock inte tillräckligt liten för  att man ska bli byns stolthet när man lyckats ta sig till swedishbeachtour. . . . . Då krävs nog att man kommer från typ Boet eller Götlanda eller nått annat halvdött. . . . . Jag vet dock inte om det säger mest om byn eller om sporten vi sysslar med?

År 2013 så flyttade jag och min fantastiska fru till Göteborg, enligt mig för att jag skulle satsa på beachvolleybollen men enligt henne något helt annat.

Förutom beachvolleybollen så pluggar jag till byggingenjör och jobbar endel som kassaråtta på Ica.

SÅ, nog med tråkig bakgrundsinfo om mig!!

Jag tänkte skriva lite om vad jag tror är en en viktig faktor till framgång inom, egentligen allt, men i mina reflektioner och tankar, beachvolleyboll.

Även om jag inte är nån superstjärna på något vis, och har en bra bit kvar till att uppnå mina mål, så har jag ju ändå kommit en bit på vägen i alla fall. Bra mycket längre än om jag inte haft människor runt omkring mig som verkligen trott på mig. För det är det jag tror att det handlar om till stor del. Jag vet att det är många som lyckats genom att gå sin egen väg, men jag tror att det underlättar något oerhört att få känna att någon tror på en.

Det hela började med att min storebror, Oskar Nyström, tog med mig en gång när han skulle spela med sina kompisar. Det var på den tiden som jag fortfarande växte lika snabbt som herrmann börjar svettas, eller som äpplet dansar fram på stegen i sanden på träningarna. Som ni förstår, sjukt snabbt. Det hela gjorde det sjukt svårt och jag sprang mest runt och snubblade på mina egna ben som var 10 cm längre än dagen innan, så jag hade liksom inte hunnit anpassa löpsteget efter tillväxten. Trots detta så bestämde jag mig efter ett tag att besöka beachvolleybollklubben Beachbrothers i Örebro. För övrigt en fantastisk förening med oerhört mycket hjärta.( Åk dit om ni har möjlighet.)

Där stötte jag på en riktigt go snubbe. Stefan ”silverräven” Triumf. Jag vet inte om han såg nåt som ingen annan såg eller varför han valde att göra det, men han valde i alla fall att coacha mig och min gode vän, Victor Weidersjö, utanför de ordinarie träningstiderna, helt gratis. Han fick i alla fall mig att känna och tro på att jag kan bli bäst i världen och lite till.

Vi gnetade på. Första säsongen vann vi inte en enda match tror jag, men oj vad kul vi hade, och vi visste ju att vi skulle bli bäst i världen snart, men inte än. Vi hade ju Stefan, och han trodde på oss. Så det gjorde inte så mycket att vi inte vann något. Säsongen efter började vi vinna massa openturneringar. Vi fick båda hybris och flyttade. Men det måste ha blivit något fel i kommunikationen, för Victor flyttade till Stockholm och jag till Göteborg.

Team Vicktor. Säkert efter ännu en förlustmatch....

Team Vicktor. Säkert efter ännu en förlustmatch….

Väl i Göteborg så stötte jag på en skön kille som heter Jakob Gustavsson. Andra gången vi träffades så frågade han om jag ville följa med till Brasilien och träna beach. Det lät ju kul tänkte jag, så jag hakade på. Frugan hade inget mot att sitta på stranden i Brasilien och käka glass i en månad så hon hakade på hon med. 

När vi väl var där så frågade han om vi skulle satsa, och spela tillsammans. Det var ju himla konstigt tänkte jag. Jag var ju en nobody i förhållande till honom. Han hade ju vunnit massa challengers och till och med varit inne på touren en gång. Jag visste knappt vad en challenger var. Hade Stefan pratat med honom och sagt att jag skulle bli bäst i världen och lite till ? ? ?

Självklart sa jag ja. Vi tränade på som tokar och jag var mer taggad än nånsin.

Jag och Jakob spelade två säsonger ihop och blev jättebra på att vinna challengers, tog en nionde plats på SM, och vi tog oss till touren. Hur det gick där lämnar vi åt eran fantasi. Det blir nog bättre än verkligheten.

Jag är inte stolt över den, men jag bjuder på den. En eftermiddagsträning i Brasilien.

Jag är inte stolt över den, men jag bjuder på den. En eftermiddagsträning i Brasilien.

Framför allt så hade vi sjukt kul ihop under våran tid tillsammans. Framför allt så kände jag hela tiden att Jakob trodde på mig. Han hjälpte mig att utvecklas som spelare snabbt.

Nu är vi inne i en ny tid. Som ni vet så startades denna satsning i höstas. Av olika anledningar så hade jag tappat suget lite och valde då att tacka nej till att vara med. Men nu är suget tillbaka, kanske mer än nånsin?, och jag får vara med dem stora grabbarna och leka igen.

Vi har ju alla i gruppen äran att få känna att vi kommer bli bäst i världen och lite till. Johan Rininsland är expert på att sprida den känslan. Det är faktiskt helt sjukt. Han är så taggad och så övertygad om att vi kommer lyckas. Ibland vaknar man på nätterna av att telefonen plingar till. Då är det Johan som vill dela något som han har suttit hemma och funderat på eller tittat på. Det är stort! Riktigt himla stort! Världen behöver fler ledare som honom. Och jag är helt övertygad om att det Johan gör för oss nu kommer ge resultat. Men frågan är, hur ska det gå när alla i våran grupp kommer bli bäst i världen och lite till ? Det återstår att se. . .

Jag känner att jag inte kan skriva detta inlägg och ämne utan att ägna några ord om min fantastiska fru. Trots att jag tränar minst 15 timmar i veckan, pluggar heltid, och jobbar extra på Ica, så finns det ingen som peppar som hon. Det kan ha gått hur dåligt som helst på en träning eller turnering och gråten sitter i helsen. Då möts man av stor kram och orden ¨I mina ögon är du alltid bäst, och jag tror på dig. Du tar dem nästa gång. Det är också för mig riktigt himla stort.

Jag har fått order från Herrmann att skriva om turneringen som var i helgen. Såklart….Han vann ju det aset…

Det var en turnering där jag hade äran att få spela med världsspelaren Nejc Zemljak. Det kändes sjukt bra dagen innan på träning. Vad kunde gå fel ? …

Natten innan turneringen sov jag lika bra som Wille Fors bänkpressar. Var det den gamla goda nervositeten som spökade? Jag och Nejc krigade oss fram till Semi-final, men jag kämpade hela dagen med att få huvud och kropp att samarbeta.

Väl framme i Semin så får vi möta 3 spelare. Adam Nilsson, Alexander Herrmann och publiken.

Så fort Adam och Alex tog poäng så kunde man tro att man var med Limpan på moshpit-konsert eller att det stod en hel Bohman-kör och tjossade, och så fort jag och Nejc tog poäng så blev det knäpptyst. Det blev så tyst så att det kändes som att man blev utbuad på sin egen hemmaplan.

Men det är klart, om jag fick välja mellan laget med två fjuniga små söta jättebebisar där det manligaste laget har är Herrmanns tofs, eller laget med en skäggig, tatuerad, vad man skulle kunna uppleva som gangster, så skulle jag också välja fjunisarna. Alla dagar i veckan.

Det var ändå en rolig match har jag för mig, men det blev torsk med 2-1.

Jag hade ingen bild från helgen så jag tog en annan bild från när lagen möttes i en dråplig match under SBT Göteborg.

Jag hade ingen bild från helgen så jag tog en annan bild från när lagen möttes i en dråplig match under SBT Göteborg.

I Finalen Blev det superfjunisdeluxe-möte mellan Herrmann/Nilsson – Tholse/Annerstedt. Inte alls mycket hår i den matchen men bra spel bjöd dem på. Andra set gick till hela 30-28 i Herrmann/Nilssons favör. Dem knöt även ihop tredje set. Annerstedt fejkade kramp och adam lyckades faktiskt hålla gummiarmen någorlunda i styr denna gång. Så till slut så stod Herrmann/Nilsson som välförtjänta segrare på prispallen.

Tack för mig och hoppas att ni känner att ni känner mig lite bättre nu så att man kanske kan få en och annan applåd nästa gång man spelar på hemma plan 😉

Hoppas ingen tagit illa upp, allt är som sagt skrivet med glimten i ögat.

see you in the sand / NewstreamJR

God fortsättning, trettondagsturneringen och en teaser!

Vinterdvalan är snart över. För varje gång jag är i hallen ser jag mer och mer GBCmedlemmar. Alla är sugna på att vårens träningar ska dra igång och det är Många som tjuvstartar.

”Kan ju inte vara dålig på första vårträningen!”
”Julskinkan ska bort vettu!”

Detta är några av svepskälen jag hör bland de som, liksom jag, är beroende av sand mellan tårna. Vi vet dock alla varför vi är där. Det går helt enkelt inte att vara utan beachvolleyn särkilt länge, något som värmer mig att se.
(mer…)

God Jul!

Tjena, Limpan här.

Tänkte bara i stort sett hälsa alla en god jul från alla i WT-gruppen. Vi själva har spridit ut oss i hela Sverige för att kunna fira jul med våra familjer. Jag har inte full koll på vad alla andra har vart och gjort men utifrån vad jag har hört så vet jag att Wille är ute i skogen och åker skidor en bit upp i landet. Martin är i Örebro trakterna och hittar på så mycket rim om beachvolleyboll som möjligt. Bohman har åkt upp till Norrland för att fira jul. Herrmann har satsat fullt ut på att se ut som Marcus Hellner. Nejc har flytt Sverige och är hemma i Slovenien tror jag. Adam tror jag har vart i skogen i Boet och lekt med motorsågar, förhoppningsvis har han inte sågat av sig något. Coach Johan har haft oturen och blivit sjuk under jul. Lewin har jag tyvärr ingen koll på men jag tror att han har löst en magisk jul.

Själv har jag vart hemma i Vårgårda och hälsat på släkt och vänner. Nytt för i år under julen för oss var att det spelades en del pingis. där måste jag tyvärr erkänna att Simon vann fler set mot mig än jag mot honom, det gör mig extra taggad på att träna hårt så att jag kan slå honom i sanden nästa år. Annars var det som vanligt, god mat och mycket av det, sova under kalle anka, tomte besök och julklapps lek som inte heller gick bra för mig.

pingis

För mig så fortsätter julfirandet i Tyskland där Ina väntar. Efter några dagar där så bär det snart av till Hawaii och där det blir tränings läger med Wesley Pinheiro och Karin Lundqvist i en månad som kommer att bli helt underbart!

waikiki

Hoppas att alla har haft en riktigt god jul och vi ses igen i Februari!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

Spaghetti och köttfärssås

24:e maj i år bjöd jag på spaghetti och köttfärssås hemma i vardagsrummet. Gäster var en grupp unga killar med en gemensam faktor – dom gillade gratis mat. Flera av dom var också nyfikna på idén som jag hade gått och ruvat på ett bra tag, nämligen att skapa en träningsgrupp med spelare som ville mer, som inte var nöjda med 3 pass i veckan och gym när man kände för det. Killar som inte var nöjda med tanken på att slå sej in på Sverigetouren, utan ville vinna där och sen ta sej vidare utanför Sveriges gränser. Det som var allra häftigast var att dom flesta verkade förstå vad det skulle innebära med prioriteringar i livet som att gå ner i arbetstid, få fixa tentor utan full tid för plugg, att säga nej till kompisarna när dom skulle ut på stan fredag kväll för att träningen börjar 9 på lördag morgon, gå till gymmet och köra knäböj fast benen säger stopp efter morgonträningen. Jag tror också att flera av dom såg vad jag såg, en unik möjlighet att göra något som ingen någonsin gjort i svensk beachvolleyboll förut. På mötet var 10 killar mellan 21 och 26 år och en farbror som sysslat med beachvolleyboll hela sitt vuxna liv och dessutom lagade ätbar mat. Förutsättningarna fanns onekligen. Den söndagen satte vi ramarna för en grupp som skulle träna 8 pass per vecka tillsammans med ett uttalat mål att nå och prestera internationellt gångbar beachvolleyboll.

Sen dess har ganska mycket hänt. För GBC och för det tänkta teamet var det en fantastisk sommar. GBC dominerade på SM med överlägsna 21 medaljer (näst bästa klubb tog 6), Simon Bohman och Christofer Lewin vann SM-guld, min fantastiska fru Anne-Lie vann sitt andra SM-guld 9 år efter det första och jag lyckades vinna gubb-SM i +35-klassen (15 år efter mitt första guld – då i mixed-klassen). Martin Appelgren vann tourfinalen och vi hade massor med pallplatser på touren. Senast vi hade ett herrlag med den här sortens framgångar i GBC var när vi 2003 “köpte” Adde Gilbertsson och Robban Svensson som egentligen var Stockholmare. Det året vann dom liksom Anne-Lie (då tillsammans med Sofie Andersson) tourfinalen. 2003 och 2015 är dom enda gångerna GBC vunnit tourfinalen, men jag anar att det kan komma fler, och det ganska snart. Ett motto vi kör i gruppen nu är att vi ser till att medaljerna hamnar hos oss först och sen delar vi upp dom. Kaxigt? Jomenvisst, men med en tanke, resten av Sverige behöver bli bättre om vi ska kunna komma ut internationellt. Vi behöver tufft motstånd och en bra tour med många utmanande matcher här hemma.

SM-guldSimon Bohman har precis blockat hem sitt och Christofer Lewins SM-guld.

20060730_SM Falkenberg_2239SM 2006 med Anne-Lie (då Andersson, numera Rininsland – wohoo!!) och välkända Camilla Nilsson överst.

Förutom sommarens resultat så har gruppen blivit verklighet. I brist på bättre namn (eller att en storsponsor vill köpa namnet) så kallas den WT-gruppen helt enkelt för att vi vill till World Tour. Alla killarna är långsiktiga och tänker sej en satsning på 5 år eller mer. I höst har vi tränat 180 timmar beach och kört 45 gympass enligt schema. Det låter kanske inte mycket, men det är bara på 15 veckor. Räknar vi med vår och sommarträning och räknar över 5 år så kommer vi (utan att räkna egen träning utöver den vi gör ihop eller den ökning av träningsmängd som är planerad) så betyder det att vi till våren 2020 kommer att ha tränat drygt 2300 timmar beach och 625 gympass. Detta precis lagom innan GBC’s drömprojekt om en alldeles egen WT-tävling nere i hamnen lagom till Göteborg fyller 400 år. Förutom all träning kommer killarna att ha spelat en bit över 100 tävlingar och skaffat sej massor av erfarenhet. Totalt sett kommer spelarna ha tränat antingen beach eller fys, eller spelat turnering närmare 3 timmar om dagen varje dag under dom här 5 åren i snitt. Utöver det kommer dom att vara tränare i beachvolley ca 700 timmar, spela uppvisningsmatcher, göra intervjuer och hålla i events för sponsorer och företag. Man kan nog lugnt sammanfatta det med att det är en ganska helhjärtad satsning.

GBC elit ht 2015Dom flesta av killarna i GBC’s elitsatsning sen sommar 2015.

Det finns massor av saker jag skulle kunna skriva om. Varför har vi ingen WT-grupp för tjejer? Hur tränar vi specifikt för att nå våra mål? Varför ligger killarna och slappar 10 minuter i början på varje träning? Vad tusan är Esselius-drillen (och vem är Esselius?). Vad hände 1991 när jag och Torgny spelade vår första beachturnering? Hur löser man gruppdynamiken i en grupp där alla är starka individer och tränar tillsammans, men kommer tävla mot varann? Vilket är värst – att bli dumpad av sin flickvän eller sin beachpartner? Vem hoppar högst? Vem har största vinnarskallen? Vem är gladast på träningen? Vilka hinder kvarstår för oss i början av satsningen? Var det vitlök i köttfärssåsen? Hur mycket sand har Linus Frantzich hemma i lägenheten? Varför äter inte Alexander Annerstedt ketchup längre? Vem är Roy Sandblaster? Vilka lag vinner OS 2016 i Rio? Det finns oändligt med ämnen och jag skriver gärna om dom alla. Hör av er med önskemål. Men nu tänkte jag avsluta för denna gången med att tacka en del personer.

Tack Ulf Norman för att du tror på den här satsningen. Hade du inte varit en sådan eldsjäl och visionär inom vår fantastiska sport så hade det här aldrig hänt. Tack Jonas Liberg och Per Ljunggren för styrelsehelgen förra vintern då den här satsningen började ta form. Ibland är det bra att släppa begränsningarna och drömma fritt. Tack Anders Nordahl för att du tror på satsningen och hjälper killarna att jaga sponsorer, det kommer behövas mycket hjälp om drömmen ska bli verklighet. Tack Anne-Lie Rininsland för att du hjälper killarna med gymupplägg och berättar vilka delar av kroppen dom behöver stärka eller bli smidigare i. Tack Kaisa Wallin, Erik Bylund, Josef Buskhe och Jakob Johansson för hjälp med beachträningen. Tack Alexander Annerstedt, Alexander Herrmann, Linus Frantzich, Martin Appelgren, Simon Bohman, Wilhelm Fors, Nejc Zemljak, Christofer Lewin, Adam Nilsson och Viktor Nyström för att ni är dom ni är och att vi gör den här satsningen tillsammans. Ni är idoler allihop och jag bjuder gärna på spaghetti och köttfärssås igen våren 2021 när ni allihop spelar på världstouren.

Panoramic-SydneyOlympics2000-0023Det är det här vi tränar för om någon undrade. Världens underbaraste sport.

Mvh, Coach Johan Rininsland

“Sjuksköterska” in (Swedish) Beach Volleyball

First, let me tell you, that this following post will not be in Swedish, as it is still very much work in progress. Chapter 5 is not enough yet to grind out a whole blog post, but maybe once I make it to a double-digit chapter (10 and above) and can pronounce words like “sjuksköterska”, I shall write one in Swedish as well. Special thanks to Micke Östberg and Ledarskapcentrum to setting the bar unbelievably high and giving me another item for my bucket list 🙂 (mer…)

Upp och ner sommaren 2015.

Då var det dags för mig, Adam Nilsson, att skriva en rad eller tre. Tänkte jag kunde berätta lite om hur jag upplevde sommaren 2015.
Spolar tillbaka bandet några månader till våren 2015. (mer…)

Hälsning från Falköping

För er som inte känner mig så heter jag Linnea Bengtsson och har hängt i hallen sen jag var 3 år. I den gamla hallen lekte jag med dinosaurier i sanden och på mitt första beachvolleyläger fångade Kristofer Winberg och jag ödlor i Alanya. Min brorsa Hampus bollade med mig innan jag började skolan och jag började träna i GBC som tio-åring.

Nu är jag 16 år och har vunnit 2 junior SM guld, ett silver och ett brons. 2014 tog jag SM-guld i U17 klassen med Linn Hellgren. Målet 2015 var att försvara vårt guld.

Linnea 10 år

Mitt år har bestått av upp och nedgångar. Före jul tränade jag volleyboll och beachvolleyboll och hade bestämt mig för att söka till Riksidrottsgymnasiet i volleyboll i Falköping. Efter uttagningen på RIG visste jag att det var det jag ville. I flera veckor väntade jag det brev, som skulle avgöra min närmaste framtid.  När jag kom hem en dag låg brevet på bordet.

Jag rev upp det – jag kom inte in!!!

Jag skrynklade ihop brevet, kastade iväg det och blev fett förbannad, besviken och ledsen. Jag kände att jag inte fick ut något mer av volleybollen, så jag ställde volleybollskorna på hyllan och satsade mer på beachen än någonsin tidigare. Vårterminen gick otroligt bra och jag tränade mycket, lite för mycket tyckte min axel. I februari fick jag mail om att en plats på RIG blivit ledig åt mig och jag var skeptisk, men tog chansen att börja där. Hela vårterminen och sommaren var beach det enda, som fanns i mitt huvud. Jag och Linn var på läger utomlands och hemma. Läger avlöstes av turneringar och vice versa. Eftersom Linn bor i Södertälje, så har jag spelat med många olika partners under våren och sommaren.

I början av sommaren blev jag kallad till uttagning till juniorlandslaget i beachvolleyboll. Det gick så bra på uttagningen att jag nästan vågade tro att jag hade en chans. I nästan en månad väntade jag på beskedet, i hopp om att få ett mail där det stod: Grattis!, men icke. Efter beskedet, som gjorde mig väldigt besviken bestämde jag mig för att bevisa att jag är en riktigt bra beachvolleybollspelare.

Så kom då den viktigaste veckan för mig på hela året, som jag längtat till, SM på Skrea strand. Linn och jag bestämde oss för att inte ställa upp i U21, utan att satsa på U19 och U17. I två dagar gled vi runt på stranden och laddade inför fyra dagars spel. Så kom U19 turneringen och det blåste riktigt bra. Det gillar vi! Vi lyckades ta en bronsmedalj, vilket vi var väldigt nöjda med. Sedan var det dags för vår åldersklass. Det var nervöst, eftersom vi var förstarankade och alla tog för givet att vi skulle vinna. Det gjorde att vi kände mycket press på oss, samtidigt var det härligt med stödet från vår grymma GBC klack. Vi gjorde väldigt lite misstag under hela turneringen och spelade smart och säkert. Vår rutin, ja vi har ju spelat länge både Linn och jag, ledde till en stabil seger. Allt var underbart! Vi hade lyckats att försvara vårt SM-guld!

Linnea och Linn

Efter sommarlovet var det dags att måla köksmöbler, packa stekpannor och kläder och flytta hemifrån. Jag flyttade till Falköping för att börja på RIG. Jag delar lägenhet med en go göteborgare och en glad skåning, samtidigt som 12 andra tjejer och 15 killar från hela landet blev mina nya grannar och vänner. Ny skola, nytt hem, ny sport= nytt liv. Jag stormtrivs!

I volleybollen är min position oftast libero, specialist på försvar. Golvet är helt annorlunda mot sand, det har jag märkt tydligt när jag slänger mig, jag är full av blåmärken. Tuffa och bra träningar 9 gånger i veckan, match på helgen, gymnasie med läxor och krav, det är tufft, men jag kämpar på. Jag ångrar ingenting. Detta är det bästa jag gjort! Trots alla bra saker med RIG saknar jag beachvolleyboll, GBC, Göteborg och mina vänner. Men jag kommer tillbaka, det lovar jag!

RIG Falköping

Framtiden är lite oklar, som den ska vara när man är 16 år. Det jag vet än så länge är att 2016 kommer att bli en bra beachsäsong. Linn och jag kör på och vi satsar på U18 guld till sommaren!

//Linnea Bengtsson

Prova aldrig helt nya saker i en kvalplats challenger final!!

Då var det min tur att skriva ett inlägg i denna blogg. Pressen är stor efter fem grymma inlägg av boysen före mig. Även jag tänkte inleda med en summering av sommaren som varit. Från att ha stått utan partner lyckades jag sno åt mig Limpan efter Beach Travels-resan till Portugal där vi lyckades spöa upp SM guld medaljören PJ och Viktor Jonsson i gruppspelet. Finalen däremot är en annan historia…

Så var det dags för en kvalplats-challenger som skulle innebära en plats på Swedish Beach Tour-stoppet i Göteborg. Skulle vi få spela touren på hemmaplan? Med mycket risgrynsgröt och nyponsoppa i magen och svagt solsting var det dags för final mot Jakob Johansson och Erik Bylund. Linus gav mig ett enda val. Finalen skulle spelas i zungas. Motvilligt tog jag emot de ormskinns-mönstrade små trosorna och gick i förtvivlan bort för att byta om. Jag har aldrig känt mig så obekväm i hela mitt liv. Det kändes mer som att jag kommit in på en slitz-plåtning istället för en challengerfinal när jag stod på planen då matchen blåstes igång. Trosorna var som den jobbigaste motståndaren jag någonsin mött och mycket riktigt förlorade vi första set efter att inte ha förlorat ett enda set i turneringen. Vad håller jag på med, håller jag på att kasta bort platsen till göteborgstouren?! Jag insåg att jag måste göra något åt saken….Så fort domaren blåst av sprang jag bort för att sätta på mig mina shorts. Med shortsen på plats lyckades vi såklart vända och vinna finalen;) Det kommer alltid vara ett mysterium för mig hur ni tjejer lyckas spela med bikinitrosor…men iallafall Swedish Beach tour here we come!

image

Ingen arning vad det är för storlek, men jag kan lova att dom var för små

 

Väl inne på touren i Göteborg var vi först ut på center court mot van Gilst/ Verpoorten, ett holländsk wildcard som ingen visste något om. Det visade sig inte bli en lätt match. På något sätt lyckades vi vinna även den matchen och vi kände oss hetare än någonsin. Tyvärr förlorade vi andra matchen mot Barrefalk/Appelgren, dock vinst i första set med 21-12 vilket jag fortfarande är väldigt nöjd över.

Efter totalt två vinster och en förlust var det dags att möta bröderna Norman, vilket kom att bli en mycket tight match som slutade med förlut i tredje set. Trots att förlusten kändes tung, skulle det genast kännas bättre om jag visste vad som skulle hända under SM i Falkenberg.

image

 

SM-veckan drog igång. Vi fick reda på att vi hade Normans i gruppen och vi förberedde oss återigen på en tuff match. Första set vann vi med 21-14 och andra med 21-12. Matchen visade sig bli helt annorlunda än vad vi tidigare trott. Med ett starkare självförtroende och mycket vilja kändes det som om ingenting kunde stoppa oss. Tjoss! … Men jag hade fel. Det började blåsa upp ordentligt på Skrea strand när det närmade sig kvartsfinal. En extremt jobbig vind och en kanonservande Lewin satte stopp för oss. Efter att ha spelat sjukt bra genom hela turneringen hade inte jag och Linus en chans. Där var vår SM-resa slut. Men från att aldrig vunnit ett set på SM till att komma 5:a är ett extremt bra resultat. Mycket tack vare att jag haft Linus vid min sida som är helt fantastisk att spela med. Finns nog ingen som är lika bra på att tagga igång sin spelpartner som Limpan. En extremt bra egenskap helt enkelt, för det är en otrolig skillnad på att spela på sin högsta/lägsta nivå. Tack Linus för den här fantastiska sommaren!:)

image

Nyponsoppan och risgrynsgröt på tub är bästa turnerings födan;-)

Nu är hösten här och inomhusträningarna har dragit igång på riktigt. Tyvärr bor vi i ett kallt och regning land som gör att vi inte kan spela utomhus året runt. För mig är det som två skilda sporter. Jag längtar imageverkligen till att få komma ut igen, men som ni har läst i tidigare inlägg har några i GBC gått ihop och dragit igång en World tour-satsning. Något jag tror och hoppas kommer bli sjukt bra, svårt att dra några slutsatser redan nu, men vi har redan kommit en bra bit på vägen. Just nu befinner jag mig i Florida på en liten break från allt som har med beachvolley att göra. Därför jag inte deltog under Nevzan. Men nu är jag galet taggad på att spela igen så ses snart igen GBC!

#gbcfamiljen

 

P.S hoppas det regnar i Sverige:-D

Matchen som avgjorde allt

Vi har vinden kraftig i ryggen, det känns som vårt stöd runt banan har tappat hoppet och åter igen kommer en serve som känns som en kanonkula och viner ner mellan oss. Ess efter ess och det är åttondel i svenska mästerskapen, vad händer?!. Vi har förlorat första set med 13-21 och vi ligger under med ett flertal poäng i början av andra set. Publiken runt banan har börjat förflytta sig till en annan bana i hopp om en mer spännande match och det känns som att ingenting går våran väg.

Jag kollar på Simon och sedan på Peter Lundgren som står bakom baslinan på andra sidan nätet och laddar om för att skicka över ett till bowlingklot. Det är dags för en ¨time out¨, det är vårt enda hopp, något måste vi göra.

Vi sätter oss ner vid sidan av banan och tar ett djupt andetag och påminner varandra om varför vi spelar. Vi spelar för att det är kul och det är ju det vi ska fokusera på.

Vi ställer oss upp, tar ett djupt andetag och ler mot varandra och säger, ¨nu kör vi, nu har vi kul oavsett hur det går, vi har ingenting att förlora¨.

Åter igen kommer en kanonkula som Simon tar emot likt ett spikeförsvar, jag passar så gott jag kan i den starka vinden och Simon smäller ner bollen på parren bredvid Thomas gigantiska block som att det vore busenkelt. Vi vrålar av glädje samtidigt som domaren blåser för sidbyte.

Nu står vi på den ¨bra¨ sidan, då vi har vinden mot oss och vi har ingenting att förlora. Jag servar och innan jag anar det har vi tagit ledning. Simon bjuder på otroliga block och jag springer som en dåre i bakplan. Energin och glädjen är obeskrivlig och nu börjar även motståndarna visa nerver som tidigare spelat som ett ryskt maskineri. Vi vinner andra set med 21-18 och vi fortsätter med samma takt in i tredje och avgörande set som vi vinner med 15-10. Helt otroligt vilken urladdning och vilken glädje! Vi gjorde det!

bild 1

Efter ett par timmars vila, lite kaffe och ett par risifrutti var det dags igen. På andra sidan nätet står nu våra klubbkamrater Linus och Alex som spelat otroligt bra genom hela turneringen. Åter igen påminner jag och Simon varandra om att vi ska ha kul. Vi spelar matchen med en positiv inställning och ett stort självförtroende och det känns som att allt stämmer. 21-18, 21-12 och vi är i semifinal. Vi är top fyra i Sverige och det känns redan fantastiskt.

Dagen efter står vi på center court och ska spela semifinal och det känns som att inget kan stoppa oss då vi vinner med 21-10, 21-13 och är vidare till final. Är detta ens möjligt?! Final!

Oavsett om vi lovat varandra att ha kul, göra vårt bästa och inte tänka på hur det skulle gå så blev jag otroligt nervös. Adrenalinet pumpade till max och jag kunde inte förstå att vi tagit oss till final.

Jag minns att jag tittade på min hand innan finalen och den skakade som ett asplöv.

Det var fullsatt på skrea, solen sken och det stormiga vädret vi fått känna av dagen innan hade förvandlats till det perfekta. Vi skulle nu möta ett lag som vi förlorat mot 3 gånger under säsongen men även vunnit lika många. Efter tre otroligt känslosamma och fantastiska set är ställning 14-10. Vi har matchbollar. Jag står vid baslinan och ska serva och hör GBCs fantastiska hejarklack skrika ¨Guldet ska hem till Göteborg, Guldet ska hem till Göteborg¨. Vilken otrolig känsla. Efter ett par bollväxlingar blockar Simon ner bollen och vi är svenska mästare 2015. Vi springer runt banan och skriker och det hela känns overkligt. En känsla som jag skulle göra vad som helst för att få uppleva igen. Det som tidigare i turneringen kändes så långt borta var nu ett faktum. Guldet åker med till Göteborg.

bild 3

Det kändes som att allt släppte efter den där skakiga åttondelsfinalen och jag och Simon fortsatte spela med samma mentala inställning resten av säsongen vilket gav fantastisk utdelning.

Vi vinner toruen i Jönköping helgen efter SM då pressen på de svenska mästarna är stor. Men med samma inställning tuffar vi på och njuter av att ha turen att spela på så hög nivå. Likaså då vi tar oss till final på tourfinalen i Umeå.

Vilken säsong man har fått uppleva och vilken känsla. Jag tror jag har tittat på SM-finalen ca 10 gånger och jag får en varm rysning i kroppen varje gång och vill spola tillbaka tiden för att få uppleva den igen.

Jag har nu insett att beachvolleyboll är en drog för mig. Jag njuter inte av varje träning och det är många gånger jag inte orkar åka till träningen men ändå åker man dit för att göra sitt bästa i sandlådan. Allt detta för att få uppleva känslan av att vinna något stort igen. En känsla som jag har känt när jag tagit mina U-SM guld och framförallt seniorguldet i år. En obeskrivlig känsla.

Efter 2 års inomhusspel med en rysk duktig tränare är jag nu tillbaka för att göra en höstsäsong hos GBC igen. En satsning för att ta sig utomlands och för att få spela med de stora drakarna. Givetvis känns detta otroligt spännande och med ett mål i sikte sliter man ca 18 timmar i veckan för att förhoppningsvis nå dit.

Första steget är att göra ett resultat på Nevza som spelas på hemmaplan till helgen. De bästa lagen i norra Europa ska stångas om titeln och jag är otroligt taggad.

Vi har ingenting att förlora och det ska bli otroligt kul att spela oavsett hur det går.

Om vi inte tar oss till ¨final four¨ som avgörs på söndag så kommer jag garanterat festa till det på lördagen med alla underbara klubbmedlemmar. Det ryktas om bra drag och det känns otroligt skönt att vara tillbaka hos GBC igen. 😉

Vi syns i sanden! mvh Lewin!

bild 2

Äntligen, en gnutta feghet och en rolig historia!

Efter säsongen 2014 kändes många saker jobbigt.. Säsongens mål, att slå sig in på touren var inte nådda och alla kände till ”tappet” mot Björn Berg på tourstoppet i Jönköping (11-6 i 3e set till 11-15).

herrmann

Hösten, vintern och halva våren 2014/15 blev första gången jag testade på ”vanlig” volleyboll. Ett miljöombyte som var mycket välkommet.
Säsongen 2015 kom tillslut och jag hade fått ny motivation att slå mig in på touren. En tidig challenger vinst med Josef Pernholm gjorde att målen återigen blev högt satta. Skulle jag ramla ner igen? Eller skulle jag äntligen få slå mig in bland Sverigeelitens beachvolleyspelare.

Något målsnöre i början.. Missade första kvalturneringen till Swedishbeachtour bland annat. Tillslut så kom SBT (Swedishbeachtour) till Göteborg och efter ett ”wildcard” in i turneringen fick jag en liten revansch på Sverigeeliten tillsammans med Adam Nilsson. 5a utav 12 spelande lag.

Poängen från den turneringen och från en 5e plats på SM (med Markus Palm) gjorde att jag kunde vara med och slåss om högsta pallplatsen de sista 2 återstående tourstoppen, Jönköping och Umeå.

Denna gången med Petter Jonsson som partner gav vi oss i kast med alla motståndare på SBT. En 3e plats i såväl Jönköping som Umeå var välförtjänt och jag kan inte vara annat än nöjd med säsongens prestation. Det har givit mig möjligheten att nästa år vara med i SBTs alla stopp samt privilegiet att spela med och mot Sverigest absoluta topp. Det var mitt stora mål dagen efter min allra första turnering för 4 år sedan och det har jag nu nått!

Äntligen!

(mer…)

Spridda visdomsord och hopp inför framtiden

Hej alla glada beachbloggläsare! Jag har tagit på mig den svåra uppgiften att skriva inlägg nummer tre i denna nystartade blogg. Jag har tyvärr inga SM-guld, Tourfinaler eller andra bragder att berätta om, för min del blev sommaren kanske inte riktigt vad jag hoppats på. Istället kommer det här inlägget handla lite om det förflutna, lite om dagsläget, och lite om en framtid, både avlägsen och nära.

 

Det fanns en gång för länge, länge sen, i en galax långt, långt borta, två beachbums, som hette Chrimon Leman och Sistofer Bohvin. Båda hade spelat beachvolley länge, och var taggade inför sommaren. Chrimon hade sagt upp ett lyckat samarbete med sin gamla partner för att söka lyckan med Sistofer. Förväntningarna var stora, och folk gick och bara och väntade på att deras succésommar skulle börja. I det årliga påskfirandet i denna avlägsna galax spelades traditionsenligt en beachvolleyturnering för att fira livet, glädjen och kärleken. Men festen hann knappt börja innan den fick ett abrupt slut för Chrimon och Sistofer. Redan i kvartsfinalen började maskineriet knaka, och de gamla bergatrollen Jonrik och Hehan, flera tusen år äldre och skröpligare än våra hjältar i sagan, lyckades vinna och slå ut team Bohvin/Leman. En match som på förhand redan var avgjord slutade i ett oväntat nederlag, och påskturneringen slutade istället med vinst och succé för Nenus och Lijc, till mångas förvåning (Jag lovar att sluta med fjantiga namn nu). Stjärnglansen och rampljuset kändes avlägset för Chrimon och Sistofer. Hade de tänkt fel? Var deras lag verkligen den bästa combon? Ingen visste.

 

Tillbaka till verkligheten för ett ögonblick. Trots att sommaren för min del blev ett långt sökande efter partner, resultat och bra spel, där jag bara lyckades hitta det sistnämnda, så tror jag ändå att jag kommer dra stor lärdom av den här sommaren. Jag spelade med en mängd olika partners, fick både blocka och spela försvar, fick känna på att bli pressad själv men också hjälpa min partner då denna fick all serve. Många gånger kändes det som att det var MIN DAG. Den där dagen då allt skulle stämma, dagen då shotarna satt på linan och nätrullarna var på ens sida. Det skulle bli dagen då man gick hela vägen och vann turneringen, slog sina värsta konkurrenter i finalen, vann en miljon på lotto och somnade med ett leende på läpparna. Ingen dag blev den dagen. Inte dagen i Malmö, inte heller den i Skatås, Helsingborg, Stockholm, Mariestad, Örebro, Falkenberg eller Halmstad. Inte ens på hemmaplan vid Beach Center stämde allt. Jag vann inga challengers i sommar, spelade inte på Sverigetouren, och vann inga miljoner. JA Ä INTE BITTER. Och det är faktiskt helt sant. Vi tar oss tillbaka till den där avlägsna galaxen jag berättade om tidigare:

 

En lång vår och en ännu längre sommar hade kommit och nästan gått igen. Chrimon och Sistofer hade kommit igång. De hade nått sin första pallplats på galaxtouren, och spelet såg bättre ut. Mungiporna hängde inte, och de vågade spela ut fullt. Det var dags för SM, Supergalaxmästerskapet. De var inte bland förhandsfavoriterna, men de lurade tätt där bakom, som gäddor i vassen, som ugglor i mossen, som den där hemska dockan i SAW-filmerna. Och vet ni vad? De gick hela vägen och vann, och ingen brydde sig mer om tidigare förluster, allra minst de själva. Snipp snapp osv osv.

 

Det man kan lära sig av den gamla beachlegenden, som såklart alla beachbarn får höra sen barnsben, Lill-Stahre, Lill-Åsberg, Lill-Rinisarna, Lill-Lunderbyorna och alla de andra små liven, det är att förlusterna spelar ingen roll i slutändan. Det är faktiskt bara vinsterna som gör det. När man står på toppen och är som bäst finns inte en tanke på tidigare misslyckanden eller tidigare förluster. Det har jag lärt mig i sommar. Jag tänker inte vara rädd för att förlora, jag tänker inte tänka att jag är bättre än mina motståndare och att en förlust skulle vara skamligt. So what, man förlorar matcher ibland, mot lag som är “sämre” än en själv. Det gör ingenting. Har man en dålig dag så förlorar man matcherna. Jag tror att det är viktigt att förlora “lätta” matcher för att förstå att det inte finns några sådana. För att lära sig att man kan förlora mot alla lag, likväl som att man kan slå alla lag. För mig har den lärdomen hjälpt mig att vara mer avslappnad. Det kan vara svårt i stundens hetta, men man måste vara nogrann med att i efterhand inte bara tänka att man varit skitdålig, utan också erkänna för sig själv att motståndarna faktiskt spelade väldigt bra. I många fall så tror jag att de faktiskt var det.

11109713_908327585891509_2160971408904787895_n

En kall försommardag i Örebro.

Om det är nånting som jag tycker att vi i beachsverige är dåliga på, så är det kommunikationen partners emellan. Min singelsommar som beachspelare bjöd på många roliga turneringar och partners, men också en del tråkigheter. Ett antal gånger hörde partners man bestämt att spela med av sig så sent som kvällen innan (Beachtour GBG) och några dagar (SM) anmälningstidens utgång. Samt den klassiska: Skriva till nån på FB, se att de har läst, vänta på svar tills måndag kväll 22:45. Så svårt kan det inte vara. Jag förstår att man är rädd för att känna sig taskig eller dylikt, men om det är nåt som inte gör saken bättre, så är det ju att vänta med att svara. Det gör bara saken svårare för den frågande. Säg “jag har några krokar ute som jag helst väntar på svar ifrån”, säg “nej tack, jag letar efter en blockare” (funkar alltid), eller “förlåt, men jag söker efter någon med lite mer poäng så att jag slipper få Alex och Limpan i gruppen”. Jag vet att det är svårt, men lite ärlighet hade faktiskt inte skadat. Och ärlighet direkt, inte måndag 23:50.

 

Nu är sommaren över, hösten är här, winter is coming! För min del känns det så roligt. Nu är vi djupt nedgrävda i ett nötaträsk, finslipar mottag och pass. Trots att jag var taggad inför hösten så blev jag ändå positivt överraskad. Allt är kul. Beachträningarna är roliga, gymmet är kul, att vara tränare är en höjdare! Det känns verkligen som att vi har nåt stort på gång, och jag är helt säker på att alla GBC:are kommer kunna gå med ryggarna raka under nästa sommar, för GBC kommer fortsätta utföra stordåd. I bredd och i spets, i sol och i regn, från april till september, så kommer GBC vara klubben som alla pratar om, som alla vill vara en del av, klubben där det händer. Vi har världens bästa, finaste och största beachvolleybollhall, kompetenta tränare och en go stämning. Vad kan gå fel? GBC har ett långsiktigt mål, ett mål att ha med 64 spelare i senior-SM. Det är 50% av alla som är med, varannan spelare i SM ifrån GBC. Målet är att det ska klaras av inom 5 år. Varför vänta så länge? Varför inte klara det redan 2017? Eller kanske till och med 2016? Ta tag i dig själv, läsare. Bestäm dig för att ta dig dit, att vara med om den dagen då hälften av sveriges alla elitspelare spelar för GBC. Det är kortare dit än vad man tror. Mitt första SM var 2014, och sommaren före det, 2013, spelade jag bara opens. Det är bara att träna så når man målet snabbare än väntat. Jag ser fram emot att träffa er alla på Skrea Strand 2016 (eller var det nu hamnar, Äpplet?). Jag ska dit, och jag hoppas att du, ärade läsare, vill vara en av de andra 63 som ska dit för att spela.  

 

Vi ses i sanden!

Wilhelm “Nummerdor” Fors

Tjoss, glädje och lite mer glädje – Sommaren 2015!

Wow – är känslan som jag har just nu. Drömmer jag eller blev sommaren verkligen så bra som jag  minns den. Är det så att jag nu börjat en grym satsning som inte är lik någon annan i Sverige, med ett grymt gäng duktiga spelare som håller absolut toppklassmed potential för ännu mer – wow alltså!

Om vi spolar tillbaka banGlädjedet för ett år sen så stod jag inför ett spännande beslut, efter en sommar som jag nosat på Sverigetouren men inte riktigt lyckats så ville jag mer, jag ville träna mer än någonsin. Precis i uppstarten av träningshösten så fick jag förfrågan av inomhuslaget Göteborg United om jag ville haka på och köra med dom – efter mycket om och men blev det så! Med inomhusvolley skulle jag få den mängd boll jag ville ha och efter att ha hört mycket om den strikta inomhustekniken så trodde jag att det skulle gynna mig med en nästintill obefintlig bagger. Inomhusåret gick och som väntat fick jag mycket bolltouch och fick smaka på lagkänsla och hård fysisk träning vilket jag tror hjälpt mig mycket. Jag fick även en smak av Sovjetunionens herravälde genom ledarstaben under detta år som innebar att man fick smyga in sina beachpass anonymt och inte minst träna på sin mentala styrka på planen.

När inomhussäsongen var över så bestämde jag och Christoffer Lewin för att vi skulle testa att köra en säsong tillsammans. Det var en förväntansfull matchning där vi visste att båda var unga och saknade rutin från stora matcher – där jag gick in i min fjärde säsong som beachspelare och Lewin som spelat länge men inte riktigt lyckats nå hela vägen tidigare. Men vi visste att vi som två unga fysiska spelare hade en grymt hög högsta nivå men frågan var om vi kunde hitta den tillsammans och hålla oss ifrån dipparna. Säsongen började sakta ta sin form och det var väl ingen direkt drömstart, bottennapp  direkt i de inledande turneringarna där vi åker tidigt i två raka challangers och där vi fokuserar mer på varandra än på bollen. Vi åker till Danmark två gånger  för att testa internationellt och nytt, tufft motstånd. Även detta blev en sorgsen historia som vi inte tar  med oss annat än goda wienerbröd och röd pölse.

Foto: Magnus Egger

Foto: Magnus Egger

Var kom vändpunkten då? Jag tror att den press som låg på oss under den första delen av säsongen, där det var en ständig jakt på poäng för att säkra en plats i Helsingborg och det tog mycket kraft och fokus från oss och vårt spel. Men efter bra krigat så säkrades SBT-platsen och vi började gå in i matcherna med att enbart ha fokus på det positiva i vårt spel och hela tiden komma ihåg varför vi spelar beach, för att det är världens bästa sport! Helsingborg blev succé, i vårt första tourstopp tar vi en finalplats och bockar av ett av sommarens stora mål.

Svenska mästerskapen – sommarens största tävling som korar de svenska mästare, en tävling där jag för tre år sen inte ens kom med i tävlingen men satt på läktaren och såg Roland/Pastor ta hem SM-guldet. Knappt så att jag vågade drömma om att en dag kanske man själv kan få spela en final. Men att det skulle gå såhär fort är fortfarande för mig oförståeligt, vad gjorde vi?

Jag inledde SM-veckan med att delta och vinna guldet i mixedklassen, något som för många var helt oförståeligt och jag blev nästintill idiotförklarad. Men kanske var detta en extra drivkraft, att kunna knäppa folk på näsan och ge tillbaka lite! Senior-SM inleddes och spänningen var som alltid hög på det tekniska mötet, matcherna började rulla och man får lov att erkänna att ett hårt packat Skrea gynnar två hårtslående spelare där de extra vinklarna kommer väl till hands. Detta gjorde att vi ångade på genom turneringen, i fortsatt samma positiva anda och helt plötsligt var det dags för final mot Ström/Jonsson, ett rutinerat lag som vi både vunnit och förlorat mot tidigare under säsongen. I efterhand har jag svårt att säga hur jag kände inför matchen, men  jag har minnen under matchen där den är så magisk som man förväntar sig. Vi leder tredje set och med publiken i ryggen som skriker ”Guldet ska hem till Göteborg” så kunde man inget annat än att pausa lite och njuta av stunden. Matchbollen blir ett block och så utbryter det ett hav av känslor som man inte vet vart man ska göra av, jag gick för taktiken att springa och skrika ut dom;)

11822398_1017798701606272_5290435278302447216_n

Glädjevrål efter matchbollen i SM

Efter SM svävade vi på moln, lyckades att fånga den känslan och göra något bra av den, vi fortsatte att enbart fokusera på att ha kul på planen och det fungerade. Vi vinner Jönköping och tar oss till final i tourfinalen i Umeå nästkommande helg där vi får se oss besegrade av klubbkamraten Martin Appelgren. Visst hade det varit fantastiskt att ta tre vinster i rad och avsluta med tourfinalguld, men det får vi spara till ett annat år;)

Foto: Magnus Egger

Foto: Magnus Egger

 

 

Sammanfattningsvis så kan jag inte vara annat än nöjd över sommaren, ett av drömmålen under min korta karriär, SM-guld har bärgats. Men det är verkligen inte så att jag känner någon mättnad av det, snarare tvärtom! En hunger efter mer, att testa på mer spel utanför Sveriges gränser. Om det är något som jag skulle önskat mer från denna sommar skulle det vara mer internationellt spel – vi åker på två stycken NEVZA och får nosa på våra nordiska grannar som i dagsläget ligger steget före oss men med den satsningen som sker i Göteborg nu så är jag övertygad att vi kommer ta hästakliv gentemot dem och det blir en oerhört spännande sommar att se fram emot.flopp

I dagsläget är det tuff försäsong med otaliga mottag och pass i Beachcenter mixat med tung fys som vi proffsigt fått hjälp med för att ta oss ett steg närmare våra mål, jag måste säga att jag älskar det! Grotta ner sig i höstmörkret för att sedan få njuta till fullo när det är dags för match! För egen del har jag även en axel som rehabbas för fullt vilket gör att det blir dåligt med spikes denna höst, men det tvingar mig samtidigt att utveckla mitt spelsinne och shotspel vilket jag tror kan visa sig bli något riktigt bra! Allt ont för något gott med sig!

Missa inte NEVZA Göteborg som inleds den 30:e oktober där 16 av nordeuropas bästa lag kommer göra upp på vår kära hemmaarena Beachcenter! Kom och skrik så fint som ni alltid gör!:)

Internationellt spel, SM-fiasko, Tourguld och en ljus framtid

Otroligt hedrande att få leverera detta första inlägg i denna fantastiska blogg!
På agendan idag står mitt beachvolleyår 2015. Men, jag ska även blicka framåt och berätta lite om vad som denna vinter väntar ett gäng GBC-killar som bestämt sig för att bli riktigt bra på beachvolley. Enjoy!

Foto: Jakob Birgersson

Foto: Jakob Birgersson

26 januari 2015. Efter att ha spenderat betydligt många fler timmar på gymmet än i sanden under perioden september-januari sätter jag mig äntligen på ett flyg till Rio de Janeiro för nästan tre månaders träningsläger. Någon mil utanför Rios stadskärna, i Barra da Tijuca, hade jag och partner Barrefalk fått möjligheten att träna på beachvolleyakademin Instituto Evokar.
Brasseträning är slitsam, med högt tempo och tusentals repetitioner. Och det underlättar inte att temperaturen snuddade vid 40 grader vi ett flertal tillfällen.  Efter bollpassen hade man ofta en lätt illamående känsla och benen kändes som cementrör. Då återstod ”bara” cirka 40 minuter sandfys av morgonpasset… Men det gav resultat, inte minst fysiskt.

Sommaren 2015 var jag i mitt livs form både styrkemässigt och konditionsmässigt. Man vande sig sakta men säkert med värme och tempo. Och i takt med att nyansen på vårt skinn mörknade så började vi prestera bättre och bättre i sanden. De lag som vi varit chanslösa mot i början kunde vi efter några veckor ge en ordentlig match.  Det är helt otroligt att träna i Brasilien. Man får verkligen ut mycket av sin träning och allt är oerhört effektivt. Det var fullt fokus på mig och Martin under varje träning. Förutom en tränare fanns även alltid bollkalle, servare, personer som stod och slog på oss från pall samt ett lag vi sparrade mot på andra sidan nätet. En helt otrolig lyx som brassarna är bäst i världen på att erbjuda. Det är en häftig träningsatmosfär som jag verkligen rekommenderar!

Foto: Malin Linde

Spel på Ipanema. Foto: Malin Linde

Elva veckor i Brasilien gick fort, och efter det gick flyget till Spanien. Två veckor som instruktör på Beachcamp i Gandia väntade. Mycket internationell sparring mot spelare från bland annat Slovenien, Tyskland, USA, Australien och Österrike var riktigt givande. Efter att ha spenderat otaliga timmar på beachvolleyakademin i Brasilien var det skönt med lite miljöombyte. Det var även bra med lite vindträning för oss som tränat på ett väldigt vindskyddad område i Brasilien. Det enda problemet var att vi var lite ovana vid så lågt tempo under bollpassen 🙂 Efter Spanien var försäsongen slut och tävlingssuget var nu obeskrivligt!

Rivieran

Rivieran

Vi inledde säsongen med ett par internationella tävlingar i Lettland, Österrike, Norge, Danmark och Finland. Målet var att skaffa sig internationell erfarenhet och det gjorde vi verkligen. I Lettland slog vi ett av de bästa finska lagen och förlorade sedan mot Schweiz i matchen om att kvalificera sig till huvudrundan. Trist, men det var ändå ett bra resultat för oss i vår första CEV (europatour). Trots att det inte blir så många matcher om man åker ut i kvalet så kan man alltid träna mot väldigt bra lag och se bra beachvolley.

På grund av att vi prioriterade internationellt spel så missade vi tyvärr två deltävlingar på Swedish Beach Tour. Inget vi ångrar, men alltid kul att spela på hemmaplan så klart. Av de fyra tävlingar vi spelade på touren vann vi två. Godkänt, men man vill alltid ha mer.. Bottennappet var så klart SM där vi slutade 9a. Cementgolvet på Skrea strand verkar inte passa oss så bra, inte heller den lynniga vinden. Bättre är vi i Umeå och det var en grymt härlig känsla att två veckor efter SM ta revansch på sverigeeliten. Mitt första tourfinalguld kunde inte ha smakat bättre!

Foto: Johnny Vedberg och Simon Brandén.

Foto: Johnny Vedberg och Simon Brandén.

bildprispall

 

Vi hann även med att testa på världstouren veckan efter tourfinalen. Gran Slam i Olzstyn, Polen. Sjukt inspirerande känsla att vara på samma scen som de bästa i världen, och jag tog med mig massa intryck och erfarenheter från det. Tyvärr blev det endast en match, men känslan var inte alls att vi blev utspelade. Snarare att man bara är ovan att spela den typen av matcher mot så stabila lag. Hade vi bara fått vänja sig vid de sammanhangen så skulle matchbilden vara en helt annan.

Senaste tävlingen var NEVZA i Oslo. En 5e plats är godkänt och vårt bästa resultat denna säsong. Vi förlorar en riktigt jämn match mot turneringens silvermedaljörer, 19-21, 19-21, och denna gång var det verkligen frustrerande nära.

Några tävlingar återstår i år och vi får se vilka jag spelar. Förhoppningsvis får vi se NEVZA i Beach Center, det hade varit riktigt kul! Planen är att även spela en eller två världstourtävlingar innan nyår, kanske i Turkiet, Quatar eller Sydafrika. Någon av dessa lär det i alla fall bli om resebudgeten tillåter! Just nu dras jag dock med en infektion i hälen som gör att jag missar någon veckas träning framöver. Orsaken: ett skoskav. Overkligt men sant. Akta er för trånga skor gott folk! Antibiotika och 16 timmars högläge per dygn borde dock göra susen.

Vill smaka sand igen! Bild: Johnny Vedberg

Snart i sanden igen! Foto: Johnny Vedberg

Det har verkligen varit en svängig säsong. Dels sett från ett reseperspektiv då jag tränat och tävlat i över 10 länder, samt spenderat över fyra månader utomlands i beachvolleysammanhang. Men också från ett resultatperspektiv, det har verkligen varit höga toppar och djupa dalar. Och så kommer det antagligen alltid att vara. Man strävar efter att prestera bra i alla tävlingar, vilket är ett fruktansvärt svårt (om inte omöjligt) mål att uppnå. Jag är otroligt glad över att jag fick vinna Tourfinalen, den segern kommer jag tänka på under tuffa boll- och gympass i vinter. Jag är också glad över att jag äntligen kommit iväg och testat på spel utomlands. Det är där siktet nästa säsong ligger. Samt att jag vill ha det där jävla SM-guldet.

Slutligen. GBC blev en riktig stormakt på herrsidan detta år, och om inte de andra klubbarna ändrar något så är jag ganska övertygad om att vi kommer att behålla den positionen kommande år. Det som händer i vinter i Beach Center är otroligt spännande. För första gången någonsin i Göteborg (och i Sverige?) finns det en grupp på cirka 10 spelare som verkligen kommer göra allt för att bli bäst. Johan Rininsland är mannen bakom detta och jag är otroligt tacksam för att han tror på mig och de andra i gruppen. Vi har de tränare som vi tror kommer kunna göra oss till de bästa spelarna, och vi har ett program som vi tror är tillräckligt omfattande och bra för att nå världstoppen.  Vi har ett mål och en vision och vi är beredda att lägga ner de timmar som krävs, men framför allt så har vi en klubb som står bakom oss till 100 procent! Förutsättningarna kunde inte varit mycket bättre än så. Det kommer att bli mycket sand, svett och tårar för oss i vinter, men också mycket glädje. Hoppas att så många som möjligt vill följa vår resa. Och om någon undrar något eller vill ha lite tips inom beachvolley så vet ni var vi håller hus i vinter.

Vi ses i Beach Center!

/Äpplet

 

P.S.

Årets höjdpunkt… Tourfinalguld. Glädjetårar efteråt och en magisk bankett med alla härliga polare gör den dagen till en av de bästa någonsin.

Årets besvikelse… SM. Vårt resultat sög, men Falkenberg har tappat stinget vad gäller arrangemang av SM också. Sorry Falkenberg, men finns det ingen annan?

Årets nykomling… SBT i Göteborg. Bästa deltävlingen enligt mig. Allt man behöver finns i och utanför Beach Center!

Årets mersmak… Internationellt spel. Blir mer sådant i framtiden kan jag lova!

Årets mat… Vegetariska hamburgare. Ändrade min kost åt vegetariska hållet detta år. Är väldigt nöjd, gör det du också (nej, du behöver inte oroa dig över proteinbrist)!

Årets hashtag… #gbcfamiljen. Ska använda den flitigare i fortsättningen Talar!

Årets OBS… Ignorera inte skoskav! Det kan ge oväntade effekter kan jag lova…

Göteborg Beachvolley Club

Göteborg Beachvolley Club

Alexander Annerstedt
Alexander Herrmann
Christofer Lewin
Johan Rininsland
Linnea Bengtsson
Linus Frantzich
Martin Appelgren
Simon Boman
Viktor Nyström
Wilhelm Fors